Super Smash Bros Ultimate ger spelvärlden svar på frågan som ofta florerar när valuta för ens pengar diskuteras, nämligen vad som väger tyngst av kvantitet och kvalitet. Svaret är: Varför inte båda?
Alla är här
Nintendo tog i från tårna i deras 2018 års E3-presentation då deras nya Smash-spel skulle presenteras. ”Alla är här!” basunerades ut när karaktärerna i spelet listades upp och alla tidigare kämpar från spelserien är med. Med 76 karaktärer totalt (74 om vi räknar Pokémon trainer som en) är det en överväldigande valfrihet mellan snabba, tunga, listiga, luriga och rent av hysteriska slagsmålssugna kombattanter.
Donkey Kong och Simon Belmont
Bland de många kära återseenden finns här också 11 helt nya karaktärer. Ridley från Metroidserien har länge efterfrågats av fans, nu är han här med råa närstridsattacker och sluga eldbollar. King K. Rool från Donkey Kong Country har flera kraftfulla projektiler, speciellt hans krona som fungerar som bumerang. Simon Belmont från Castlevania har en enorm räckvidd med sin piska och kan kasta heligt vatten som sätter eld på marken. Som vanligt tas rörelsemönster och specialattacker från varje karaktärs spelhistoria, de visualiseras strålande och passar väldigt bra in i resten av den brokiga ensemblen.
Saknas lite trots allt
Alla må vara här, men inte allt. ”Break the targets” är frånvarande av någon märklig anledning, flera banor likaså (Poké Floats är särskilt saknad av undertecknad). Inget klagomål utan mer som ett påpekande, för här finns så ofantligt mycket innehåll att alla kan hitta något att förkovra sig i. Inställningarna är mer än vad någon kunnat önska sig, här ska andra Nintendo-spel ta anteckningar.
Utöver tidsbegränsning, antal liv och vilka föremål som ska dyka upp i matchen kan man ställa in individuella handikapp på särskilda karaktärer man tycker är för starka (funkar såklart inte online). Automatiska handikapp spelare emellan, hur ofta olika musikspår ska förekomma på vissa banor och hur Final Smash-mätaren fylls är också några av tillvalen. Man kan skapa sin egna skräddarsydda turnering med exakta regler där alla spelare kan ha sina individuella kontrollscheman, allt byts med några enkla knapptryck. Här mötte utvecklarna våra förväntningar och mycket, mycket mer därtill.
Alla banor upplåsta från start
Med åtta karaktärer från spelets början (alla banor är upplåsta direkt) har man mycket att göra, lyckligtvis kommer en möjlighet att låsa upp någon ungefär en gång i kvarten. Det är en strömlinjeformad process som inte kräver några specifika handlingar från spelarens sida, det gör det hela fritt från stress. Vill man går det även att låsa upp alla i solokampanjen, men valet är helt upp till spelaren.
World of Light
World of Light är Super Smash Bros Ultimate enspelarläge där man börjar som Kirby och ska rädda sina medspelare från döden. En enorm karta som är fri att utforska på vilket sätt man önskar ligger framför fötterna. Striderna är anpassade efter olika karaktärer och som belöning får man bland annat en Spirit, något som ger en positiva statuseffekter eller höjer färdigheterna hos spelaren. Utmaningarna är många och representationen av spelhistoria är gjord med en sådan kärlek att det inte går att bli annat än rörd. En av många höjdpunkter är striden mot Snorlax, som är en stillastående, förstorad King K. Rool med extremt hög smärttröskel. Den påhittiga andan att skapa scenarion för en ofantlig mängd karaktärer går igenom allt från val av bana, musik och vilken taktik motståndarna är förprogrammerade att föredra.
Kampanjen känns mot slutet något utspädd och hade kunnat vara lite kortare. Vissa funktioner på kartan (träningscenter och expeditionsresor) känns heller inte värt besväret då belöningarna är alldeles för betydelselösa. Som sagt är läget helt frivilligt att ta del av, vill man låsa upp karaktärer på annat håll går det alldeles utmärkt.
Online kräver lite av spelaren
Onlinedelen är även den inte helt utan problem. Information gick ut i förväg att ordna fram en dongel till sin dockningsstation så att uppkopplingen gick genom en nätverkskabel och inte trådlöst. Bara där får alla som vill spela i bärbart läge en nackdel. Matcherna rullar någorlunda bra med kablad uppkoppling, men trådlöst funkar sämre. De matchalternativen man föredrar att spela med prioriteras lägre än att faktiskt hitta andra spelare, vilket har frustrerat många. Lyckligtvis lyssnar Nintendo noga på klagomål och har redan hunnit patcha in några fixar för just det problemet.
Super Smash Bros är super
Super Smash Bros Ultimate känns komplett på nästan alla sätt. Här finns verkligen något för alla och är det något man stör sig på går det säkert att ändra. Med startåttan från Super Smash Bros till Nintendo 64 är tempot nästan lika högt som i det legendariska Super Smash Bros. Melee till Gamecube. Fanservicen från Super Smash Bros Brawl har skruvats upp till max, den portabla aspekten har tagits med från Super Smash Bros. till Nintendo 3DS och den grafiska strålglansen från Super Smash Bros. till Wii U. Summan av allt stavar ut att Super Smash Bros Ultimate lever upp till sitt namn.