Need for Speed har verkligen dalat på senare tid. När det kom för ungefär 100 år sedan var det mest en bilorgie där spelarna fick köra bilar de bara kunde drömma om. Spelet var dock inte så bra, utan det var just denna spelorgie som gjorde det poppis. Andra spel kom och erbjöd mer spel än orige och de försatte NFS i den efterlämnade gummiröken. Sedan kom NFS tillbaka med tunerscenen i fokus och plötsligt var det kul igen. Men sedan vettesjutton vad som hände, för EA kom med ett grundligt tråkigt spel som nästan dödade varumärket. Nu har de tänkt om igen och satsar nu på att lägga fokus på att smita från lagen – eller tvärt om agera som den långa armen.

När jag fick reda på spelets upplägg var jag genast säker på att jag skulle vara en fartdåre som körde ifrån polisen, det är det logiska upplägget för nöje. Jag hade fortfarande samma idé när jag skulle sätta mig med spelet också. Började mycket riktigt att köra ifrån lagen, men provade på att vara polis också. Döm om min förvåning när det var mycket roligare. Men låt oss backa tillbaka några meter innan jag går in på spelets bästa delar.

I Hot Pursuit får spelaren antingen spela som fartdåre eller polis, vars mål är att sätta dit dessa fartdårar. Bilarna man får tillgång till beror på vilken nivå man uppnått. Bilarna blir självklart snabbare och dyrare, men de har alla sina fördelar – eller nackdelar. Det hela hänger lite på spelarens körstil, såvida denne vill köra mer eller mindre vilt. Bromsa i kurvorna eller sladda sig igenom. Det är dock ett arkadspel, och försöker inte heller vara något annat, och det gör att realismen från respektive bils egenskaper kanske inte är så värst riktiga. Något jag verkligen gillar är nitroeffekterna som bilarna får, det oavsett om de är bak-, fram- eller fyrhjulsdrivna. När man trycker nitron skjuter bilen iväg i den riktningen nosen pekar, vilket gör att det är ett perfekt sätt att räta ut kurvorna. Går man in för hårt i en kurva och håller på att köra av vägen, då trycker man på nitroknappen och bilen rätar upp och får fäste. Sedan zoomar man ut ur kurvan och slipper harva runt i geografin. Nitroknappen fungerar precis som att växla ner i en bakhjulsdriven och gasa fullt. Som på en isbana i Boden – way cool!

När man flyr från lagen handlar det ofta om att köra ifrån denne, eller i alla fall att ta sig från ett ställe till ett annat. När man sedan är lagen, då är det som roligast när man får jaga ett antal fartdårar och köra dem av vägen innan de når sitt mål. Att vara polis visade sig som sagt vara det bästa med spelet, men det finns ett läge där man ska köra en polisbil från punkt A till B så snabbt som möjligt utan att krocka bilen, och det är i stället skittråkigt i längden. Ibland kan det vara rätt svårt också, i alla fall att belönas med guld för sin bedrift. Men det handlar om kompetens, vilket jag kanske inte besitter alltid. Det som irriterar är att dessa avsnitt kan vara rätt långa och att köra om dem igen och igen för att försöka kapa någon sekund är inte sådär överdrivet kul. Man ska ha kul när man spelar, det ska inte kännas som att gå till jobbet.

Hot Pursuit är inte ett spel att jämföra med till exempel Gran Turismo 5, Forza 3 eller Dirt 2, det är en egen arkadklass där det gör sig bra. Det håller inte lika länge som något av de tidigare nämnda spelen, men det är som sagt en annorlunda upplevelse. Mindre tävling och mer äventyr om man nu kan säga så. Gillar du upplägget är det här ett spel att kolla mer på – och bli inte förvånad om du tycker det är roligare att vara polis än fartdåre.