Helt galna hastigheter ger totalt urflippade krockar med helt makalösa bilar.
Burnout-serien innehåller något som man skulle kunna kalla för orealistisk realism. Med detta menar jag att utvecklarna försökt att få spelet att se realistiskt ut på ytan medan själva spelkänslan är totalt orealistisk och i Burnout Revenge har de lyckats väldigt bra med dessa två grundelement. Burnout-spelen är dessutom helt befriade från någon som helst handling och det är jag tacksam för då handling i bilspel känns väldigt onödigt och oftast bara blir löjligt.
Har du inte spelat något Burnout-spel tidigare kan jag berätta att det hela handlar om tävlingar på gator i vansinnigt höga farter. Det gäller att köra så galet som möjligt genom att köra på fel sida av vägen, nästan krocka med trafiken eller genom att göra stora sladdar eller hopp för att man ska få boost som kan användas för att köra extra snabbt. Del tre i serien lade även till möjligheten att tackla sina motståndare för att få boost och ta placeringar och detta koncept byggs vidare på i Burnout Revenge. Om en motståndare tacklar sönder ens bil blir han en rival och om man sedan hämnas på denne får man alltså extra stora hämndpoäng. Lite senare in i spelet får man även tillgång till något som kallas Crashbreakers, vilka man kan använda för att spränga sin motståndare i bitar i samma ögonblick som man blivit söndertacklad. Dock kostar det hela den samlade Boosten och det gäller att tänka taktiskt. Crashbreakers fanns redan i Burnout 3 Takedown, men endast i det spelets kraschläge där man bara krockade med bilarna. Kraschläget är också tillbaka i Burnout Revenge, men denna gång har reglerna ändrats en del.
Borta är de ovärderliga 2X- och 4X-märkena som man var tvungen att ta för att få riktigt höga poäng och nytt är en vindmätare för att skapa mer taktik i bilvalet, det vill säga en lätt eller tung bil, och en utvald bil på varje bana som man får extra poäng om man förstör. Lyckligtvis har Criterion tagit bort den onödiga och smått irriterande startmätaren som fanns i de tidigare versionerna av Burnout Revenge. Crash är ett ganska bra spelläge som omväxling från spelets andra fartfyllda tävlingar, men det känns fortfarande mer som en sidoattraktion. De andra spelalternativen från Burnout 3 Takedown är även de tillbaka i Burnout Revenge. Här finns Race och Grand Prix som förklarar sig själva, Road Rage där det gäller att tackla så många motståndare som möjligt, Eliminator där man inte får ligga sist när tiden tar slut och Burning Lap där man bara ska klara ett varv på banan så fort som möjligt. Burnout Revenge innehåller även ett helt nytt spelläge vid namn Traffic Attack och det är i det spelläget som den största nyheten introduceras. Här gäller det att tackla sönder vanlig trafik, det vill säga inga bussar eller lastbilar, som åker i sin egen riktning och för varje bil man tacklar får man mer tid på en mätare som ständigt går ner. Detta spelläge finner jag ganska så monotont och aningen tröttsamt i längden, men det kan bli väldigt kaotiskt och häftigt i vissa stunder. Möjligheten att tackla vanlig trafik i sin egen riktning gäller i alla av spelets tävlingar och det går även att utnyttja så att man kan tackla bilar in i dina motståndare eller lämna stora trafikblockeringar bakom sig. Denna nya möjlighet kändes coolt i början, men så här i efterhand tycker jag att det förstör mer än vad det tillför då en del av utmaningen och spänningen går förlorad när man inte längre måste undvika hälften av trafiken på banorna. Utöver de nya trafikmöjligheterna så ligger den största nyheten i Burnout Revenge i bandesignen. De nya banorna är betydligt större, snyggare, mer varierade och mer underhållande än tidigare. Alla banor är nu fyllda med alternativa genvägar som oftast är markerade med blinkande blåa ljus. Dessa genvägar är oftast lite smalare och svårare att köra på än den vanliga vägen och en del innehåller hopp som ger en chansen att kanske lyckas med en vertikal Takedown.
De nya banorna är också betydligt mer anpassade för att man ska kunna tacklas och bråka med sina motståndare och denna gång kommer de datastyrda motståndarna dessutom att bråka tillbaka mer aggressivt än vad de gjort tidigare. Burnout Revenge innehåller även mindre siffror att hålla reda på än vad Burnout 3 Takedown gjorde då det gamla poängsystemet är borttaget. Nu får man ett betyg mellan ett till fem stjärnor som man sedan samlar för att gå upp i rankingen och på så sätt låsa upp nya banor, bilar och utmaningar. Men det finns även speciella utmaningar på banorna så som signatur takedowns som man måste klara av för att låsa upp allt som spelet har att erbjuda.
Grafiken i Burnout Revenge är inte den absolut bästa på Xbox 360, men det märks ändå tydligt att det är ett nästa generations spel. Att grafiken blivit förbättrad spelar kanske inte så stor roll kan tänkas men i ett spel där inlevelse är en nyckelingrediens så gör det faktiskt det. Många av banorna är smockfyllda med detaljer och ljuseffekter och gatorna blir ibland proppfyllda med trafik som flyger åt alla håll och spelet flyter det till trots nästan alltid på i det otroligt smidiga 60 bilder per sekund. Att spelet fortfarande inte flyter helt perfekt är däremot lite av en besvikelse. Kontrollen i spelet har finslipats sen förra delen i serien så detta i samband med de nya väldesignade banorna ger spelet mer djup än tidigare.
Musiken i spelet kommer från kända artister så som Fall Out Boy, Pennywise, The Doors och The Chemical Brothers, men det går även att lyssna på sin egen inlagda musik vilket kan göra spelets soundtrack helt perfekt för just dig. I den här versionen av spelet fortsätter din egen musik att spelas även när du byter bana och under laddningssekvenserna, men att spelet fortfarande innehåller relativt långa laddningstider är både irriterande och dåligt. Ska ens laddningstider behöva finnas? Ljudeffekterna i spelet är utomordentligt välgjorda och tillför spelet en hel del känsla. Den jobbiga kommentatorn från Burnout 3 Takedown är nu äntligen helt borttagen från spelet så jag antar att utvecklarna lyssnat på kritiken från spelarna.
Burnout Revenge går även att spela med en kompis eller över Xbox Live och det ger spelet ökad livslängd. Det finns nu ännu fler online möjligheter än tidigare och denna gång går det även att ladda upp sina bästa reprisklipp för nedladdning av andra Xbox 360-ägare.
Burnout Revenge är snyggare, snabbare, större och roligare än sin föregångare och trots att det här är en konvertering av ett spel jag redan klarat så är det så pass mycket bättre att jag med glädje spelar om det. Den här Xbox 360-versionen innehåller inte tillräckligt mycket nyheter för att jag helhjärtat ska kunna rekommendera det till dem som redan har en av de äldre versionerna, men om du inte har spelat det förut så rekommenderas det starkt.