Resten av spelet är också lite av en blandad kompott. Slaget om Midgård II är ett slående snyggt spel och välbekanta miljöer och varelser från filmerna gör sitt till. Men det har sitt pris, i större bataljer blir bilduppdateringen märkbart lidande. Vilket i och för sig gör att man får mer tid på sig att försöka kontrollera gubbarna, så helt av ondo är det väl inte. Något Electronic Arts har lyckats väldigt bra med är annars ljudet. Musiken är sedvanligt pampig och flera av skådespelarna repriserar sina roller från filmerna. Det känns verkligen som att vara mitt uppe i ett slag från Sagan om Ringen. Eller tja, det skulle kännas så om inte det första Slaget om Midgård redan avverkat alla namnkunniga drabbningar. Inför del två fokuseras det därmed på händelserna uppe i norr och kriget mellan Vattnadal – eller Riftedal som det egentligen heter numera – och Dol Guldur. Det är ju förstås inte helt lyckat. De som bara sett filmerna blir sig nog inte speciellt upphetsade över att få styra Dáin Järnfot eller uppleva slaget om Dalby medan inbitna Tolkiennördar mest gnisslar tänder över att handlingen rakt upp och ner motsäger böckerna.
I vanlig ordning vad gäller Xbox 360-spel finns ett väl tilltaget onlineläge. Förutom vanliga fältslag finns mer uppdragsorienterade lägen som passar bättre om man vill ha en lite snabbare match. I stressen mot en mänsklig motspelare märks kontrollbristerna av desto mer men det är ju lika för alla så spelfältet känns fortfarande jämnt. Slaget om Midgård II är långtifrån perfekt men det är fortfarande ett bra spel, och vill man spela realtidsstrategi på konsoll finns det som bekant inte så mycket alternativ. Du vet ju själv bäst om du gillar genren och Sagan om Ringen. Då gillar du nog det här också.