Zoo Keeper går ut på att para ihop tre eller flera av samma djur med varandra i en vertikal eller horisontell linje. Det finns djur så som lejon, apor, elefanter, pandor, giraffer och flodhästar. Det är endast djurets ovanligt kantiga huvud man ser men alla djur har olika färger så att man snabbt ska kunna urskillja dem från varandra. Det finns speciella knappar som tar bort alla djur av en viss sort från skärmen och om det inte går att fånga några av djuren så får du en helt ny skärm med slumpmässigt placerade djurhuvuden. Varje bana innehåller även ett särskillt favoritdjur som du får extra mycket poäng för att fånga och du har även tillgång till ett fåtal kikare som du kan använda för att få hjälp om du inte hittar något djur du kan fånga.
Spelet innehåller fem olika spellägen vilka är Normal, Tokoton 100, Quest, Time Attack och 2 Player Battle. Normal går ut på att fånga så många djur du kan så snabbt som möjligt och tiden går ständigt ner så om man inte fångar dem snabbt nog så tar spelet slut. Det finns ett bestämt antal djur av varje sort som du måste fånga för att komma till nästa bana där tiden går snabbare och din poäng per fångat djur blir högre. Tokoton 100 går ut på samma sak som Normal fast i detta spelläge måste du fånga hela hundra stycken av ett djur för att ta dig vidare till nästa nivå. Quest är det mest innovativa inslaget och detta spelläge innehåller tio banor med helt skilda mål där det kan gå ut på att till exempel bara fånga ett visst djur eller bara fånga mer än tre djur på en gång. Time Attack är det spelläge som jag spelat mest för här får man sex minuter på sig att samla så mycket poäng som möjligt så detta spelläge passar perfekt om man har några minuter att döda i väntan på en tunnelbana eller något liknande. Det sista spelläget är 2 Player Battle och förklara nog sig själv ganska bra. Här kan man utmana en kompis med en Nintendo DS för att se vem som är bäst och detta går att göra med bara en version av spelet.
Grafiken i Zoo Keeper är egentligen inte mycket att hänga i julgranen, men skulle den vara för detaljerad skulle detta ändå bara komma ivägen för spelkänslan. Grafiken är enkel, färgglad och funktionell. Musiken hade däremot definitivt kunnat ha varit bättre. Den är på sätt och vis ganska passande och stressframkallande men är väldigt enformig och går mig på nerverna ganska mycket efter lite längre spelperioder. Kontrollen i Zoo Keeper är visserligen väldigt enkel men den är lyckligtvis även felfri. Allt man gör i Zoo Keeper görs med Stylus-pennan och allt fungerar helt perfekt. Att detta kontrollsystem aldrig skulle kunna fungera hälften så bra, eller kanske inte överhuvudtaget, utan den tryckkänsliga skärmen på Nintendo DS gör det här spelet ännu mer unikt.
Zoo Keeper är enkelt, underhållande, beroendeframkallande, oändligt och genialt. Det har alla de kvaliteter som krävs för ett klassiskt pusselspel och jag skulle inte bli förvånad om det dök upp otaliga uppföljare. De riktigt fantastiska pusselspel som kommit i spelhistorien är så enormt få att de faktiskt går att räkna upp på en hand. Därför skulle det vara det lätt att avfärda Zoo Keeper om man endast tittar på bilder från spelet eller dess förpackning. Ger du spelet några minuters speltid kan jag garantera att du kommer märka att det är något helt utöver det vanliga. Gillar du pusselspel så bör du verkligen inte missa Zoo Keeper, den nya generationens Tetris.