Mitt namn är Bond, James Bond. Har inte alla sagt det för sig själv vid tillfälle? Inta rollen och säg det på riktigt i nya Bond-spelet Nightfire.
James Bond är tillbaka med ännu en film på bio och ännu ett spel till alla stora spelkonsoler, men hans nya spel bygger inte på den nya filmen utan är ett fristående äventyr.
James Bond 007 Nightfire är, som sagt, ett helt fristående äventyr, precis som föregångaren Agent Under Fire. Det bygger alltså inte på någon Bond-film utan har en helt nyskriven story endast för spelet. Det är däremot fortfarande Pierce Brosnan vi får se porträttera James Bond – i alla fall hans digitaliserade ansikte, för rösten är någon annans. Hela spelet är uppbyggt på precis samma sätt som Agent Under Fire och har de flesta ingredienser som krävs för en storslagen Bond-film. Det är alltså uppdelat i tre olika typer av spel, en tredjedel förstapersonsperspektiv, en tredjedel bilkörning och en tredjedel där de blandar dessa två där spelaren sitter orörlig på ett åkande fordon och ska skjuta så gott som allt runtomkring. Ingen av dessa tre spelvarianter är fantastiska, men ingen av dem är heller usla. Den mest välgjorda av dessa tre är bilkörningsbanorna som tar slut ganska snabbt, men är oftast riktigt underhållande så länge de varar. Variationen är självfallet uppskattad men ofta önskar man att de endast valt en av spelformerna och sedan lagt ner mer tid på bara den istället – så de verkligen hade lyckats till fullo.
Grafiken är ungefär så pass snygg som den kan bli i ett spel som är anpassat för alla konsoler samtidigt och är därmed inte utvecklat för att pressa någon av dem särskilt mycket. Vissa av spelets miljöer och karaktärers ansikten, såsom James Bonds ansikte där man verkligen ser vem det är och kan urskilja olika ansiktsutryck, är riktigt snygga och skapar en skön filmkänsla. Dock är fiendens intelligens inget att hurra för och att de inte märker av när man skjuter på dem förens ungefär tio skott senare – då de dör i en stel och förutbestämd dödsanimation – förstör spelets trovärdighet och därmed underhållning kraftigt. Det här var något som inte ens förekom i det nu många år gamla Nintendo 64 James Bond-spelet Goldeneye och ska verkligen inte behöva förekomma i ett Xbox-spel.
Musiken är tagen ur Bond-filmerna och passar – självklart – som handsken, men personligen så tycker jag att de använder den klassiska Bondslingan lite för ofta. Kontrollen fungerar som de flesta konsolbaserade förstamansperspektivspel och hanteras utan större problem. Spelet är ganska stort och varierat och man kan gå tillbaks till klarade banor för att spela om dem för att få bättre poäng. På så sätt får man ett bättre betyg på den banan och kan låsa upp nya hemligheter så som karaktärer till flerspelarläget med mera. Flerspelarläget är inget att hänga i årets julgran, men det förlänger spelets livslängd en aning och är långt ifrån ovälkommet.
Det finns inga riktigt stora fel med Nightfire, men det finns inte något innovativt eller fantastiskt med det heller. Älskar du Bond-filmerna och de tidigare Bond-spelen kommer du inte bli besviken på det här spelet. För måttliga Bond-fans finns det mycket mer underhållande spel av den här typen och att testa innan du köper är mitt bästa råd.