Alla är sin egen lyckas smed brukar det heta, nu är det upp till bevis.
Som titeln antyder är Do It Yourself byggt runt möjligheten att göra egna minispel. Utöver själva basutbudet på småspel, som vi i ärlighetens namn redan sett hundratals av redan, finns alltså ett otroligt användarvänligt verktyg för att göra egna. Man hinner knappt starta spelet förrän Wario ockuperar bilden och bjuder över en till sin speleditor. Vad som följer är en så extremt pedagogisk utlärning av editorn att det enda som krävs av spelaren är engelskakunskaper och en högerhand att hålla pekpinnen med. Allt, och då menar jag allt, bryts ner i lekmannatermer och förklaras på ett sätt att till och med Wario, som både är dum och otålig, förstår hur allt fungerar.
Skapa en egen bakgrund, rita egna figurer, animera figurerna, komponera musiken, programmera AI:n – som i det här förenklade fallet står för Action Instructions, namnge sedan spelet för att sedan distribuera det! Dela med sig av sina spel online är självklart möjligt och man kan också plocka ner andras kreationer. Med möjligheten att döpa sitt egna spelbolag som står stämplat på den virtuella kassetten blir känslan av att skicka iväg sitt egenutvecklade spel oväntat stark.
Spelet har en grafisk inramning som ena stunden är helcharmig för att sedan bara vara ful. Men det är ju det som är grejen med WarioWare, det ska vara rörigt och alla spelen ska blandas ihop i en enda stor soppa. Editorn är även den utsmyckad så fjantigt som möjligt för att ständigt påminna en om att det är WarioWare man spelar, vilket även gör ens skapande mer lekfullt.
Det krävs mer av spelaren för att få ut det mesta av WarioWare – Do It Yourself. Spelutveckling kräver kreativitet, tålamod och tid oavsett hur förenklat det är. Att skapa ett spel som är över på fem sekunder tar mer tid än man tror och jag är övertygad om att många som spelat WarioWare innan inte kommer lockas till Do It Yourself för speleditorns skull. När man sedan upptäckt att resten av spelet är samma beprövade koncept så försvinner nyhetens behag ganska fort.
Jag tycker ändå att en speleditor ändå är rätt väg för serien att gå och många kommer ha väldigt roligt med den. Men tänk en fullt utrustad editor till ett Wii-spel, det skulle kunna ge serien evigt liv. För som det är nu spelar det ingen roll hur roliga spelen man utvecklar är, de spelas alltid en och en. Är man ändå beredd att lägga energi på editorn har man många timmars roligt spelande, eller rättare sagt skapande, framför sig.