The Last of Us är ett av de mest efterlängtade spelen till Playstation 3 – och nu är det här.
The Last of Us dök upp i fredags förra veckan, och när jag såg det ställde jag in fredagsplanerna och isolerade mig med spelet. Drygt åtta timmar senare blev jag tvungen att packa ihop, och sedan spelade jag resten av spelet dagen efter. Så kul tyckte jag att det var att jag sträckspelade det. Det tråkiga att nu är det över och att jag skulle plocka upp det igen är nog inte aktuellt. Las of Us är som utvecklaren Naught Dogs andra storspel, det vill säga Uncharted. Man spelar igenom det och njuter av upplevelsen.
Uncharted är en matinéupplevelse som är spännande och gör en glad. Lite som en Indiana Jones- eller Mumien-film. I Last of Us har Naughty Dog valt ett annat upplägg. Det är i och för sig en upplevelse, men det är då ingen matiné. Här handlar det mer om mörkt och skräck, lite korsning mellan Silent Hill vandrande och The Walking Dead på tv. Alla man möter, oavsett om det är människor eller varelser, så är de farliga för ens karaktärer.
Last of Us har två huvudkaraktärer Joel som är 40-nånting och Ellie som är en 14-årig tjej. De är inte släkt, utan Joel hjälper Ellie att ta sig till säkerhet. Lite ofrivilligt. Han är lite av en antihjälte. Allt är ganska mörkt i hans värld och kan hantera vilken situation eller problem som helst.
Världen är inte som den en gång har varit, utan är i ruiner. Det hela påminner som sagt om The Walking Dead för de som tittar på den tv-serien. Det finns i princip tre grupper som befolkar världen; civila, infekterade och militärer. De sistnämnda håller koll på de andra två grupperna, att de avskärmas från varandra och att ordningen består enligt deras tänk. Självklart håller inte alla med om att det ska vara så, och Joel är en av dem som inte gör det. Det gör att han har tillgång till saker som andra kanske inte har, så som vapen och hemliga vägar under staden och så vidare.
Allt som oftast, nästan uteslutande faktiskt, kontrollerar man Joel. Men ibland får man inta rollen som Ellie. Hon är faktiskt nästan lika bad-ass som Joel. Kool liten tjej som svär som en borstbindare. Ibland får de hjälpa varandra för att nå högre platser eller ta sig genom en trång passage. Här och där dyker andra karaktärer upp som man tar med sig på resan en period. Längs vägen kan man bygga på sina vapen, hitta nya och öka på sina färdigheter.
Eftersom upplägget är som en film finns ingen större anledning att berätta mer om handlingen. Spelet är en stor upplevelse, men det kommer inte upp till samma nöjesnivå som Uncharted. Nu är ju dock Uncharted ett helt fantastiskt spel, så det är ju otacksam titel att jämföras med. Men man skulle kunna säga att älskar du Uncharted kommer du gilla Last of Us. Sedan, tycker du att Uncharted är lite för charmigt, då är Last of Us spelet för dig. Oavsett, Last of Us är årets – hittills – bästa spel till Playstation 3.