Tetris DS

Tetris har ett av världens simplaste spelupplägg, men det räcker för att göra det ett av världens mest kända spel. Och säkert ett av de mest spelade också. Dess enkelhet gör det tillgängligt för alla, oavsett om man spelat spel tidigare eller inte. Det bästa av allt är att det är kul, jäkligt kul.

Allt sedan Tetris kom har det dykt upp i kvarts miljard versioner av spelet, vissa med namnet Tetris men de allra flesta har bara lånat spelupplägget. Tetris-varianter är sällan dåliga, hur man än vänder och vrider på det är de alltid underhållande. Däremot ger de sällan en ny upplevelse. Har man väl spelat Tetris är resterande nästan överflödiga skulle man kunna säga ganska krasst och det stämmer till viss del. Personligen tycker jag att första Tetris som kom till Gameboy är det bästa Tetris-spelet hittills, men hade lika kul när jag spelade Tetris 2 & Bombliss mot en kompis på splitscreen.

När Tetris DS meddelades blev jag enormt nöjd då jag hörde om upplägget, jag brydde mig inte särskilt om de nya spellägena utan fokuserade mig på att man kan spela mot andra via WiFi. Det var också det första jag gjorde när jag satte i spelet i min Nintendo DS. I vanliga fall har jag problem att komma ut på nätet hemma, det funkar bra på de flesta ställen förutom just här hemma. Nu funkade det plötsligt helt perfekt, vet inte om det är ny mjukvara i spelet eller om Nintendo har uppdaterat sin tjänst. Jag kastade in min i en ny typ av Tetris som har lite effekter och vi var fyra personer, varav tre var extremt bra. Jag fyllde i och för sig skärmen först, men det vinner man inte på tydligen…

Till att börja med, de nya spelsätten är ganska många. De spinner alla på grundkonceptet och även om de är nya finns originalkänslan där. Det kan vara att man har en kloss centrerad och ska på denna fånga upp fallande klossar och skapa en stor fyrkant som försvinner när den fulländats. I ett annat fylls skärmen på höjden med stora klossar, vilka staplade på varandra så att man kan plocka ner dem för att bilda hela rader. Det finns ett uppdragsbaserat spelläge där man får som uppdrag att spränga fyra rader samtidigt, avsluta med en L-kloss och så vidare. De nya spellägena är alla bra, men roligast är som alltid vanliga hederliga Tetris.

Varje spelsätt har klassiska Nintendo-element, så som Donkey Kongs banor från Game & Watch-spelet, i bakgrunden. Självklart finns Mario med och musiken känner Nintendo-fans väldigt väl. Allt som allt är presentationen superskön för spelare de som gillar Mario Bros och andra Nintendo-klassiker. De som inte är tjenis med dem kan ju faktiskt uppfatta musiken som plingig – jo, det är så som vanliga dödliga brukar säga att musiken förefaller.

Nu har jag spelat Tetris DS nästan nonstop allt sedan jag fick det med posten och jag kan lätt konstatera att det här är ett sådant spel som jag kommer att ha med mig var jag än åker. Det är perfekt att slå rekord eller kanske – försöka – förnedra några via nätet när man inte har något för sig. Snabbt och enkelt spelande, så kallad instant gratification vilket kanske kan översättas till direkt tillfredställelse. Det vill säga, man tröttnar inte på det. Man får en mättnad och spelar mer eller mindre, men man lägger inte ner det helt och hållet. Ett perfekt resesällskap som man kan plocka upp när det passar. Man kan kort och gott summera det som att det här är ett måste för Tetris-fans och gillar du pusselspel gäller det samma även för dig.