Syphon Filter är ett av mina favoritspel. Jag har spelat alla till Playstation från början till slut. Första spelet var enormt bra och det andra var nog till och med bättre. Det tredje höll samma spelklass men försökte göra spelet mer likt en film, med återblickar från en rättegång. Alla återblickar fick man spela, men det blev vare sig speciellt spännande eller tempofyllt. I slutet fick man spela i realtid, men det var för lite för sent.

När Syphon Filter kom till Playstation 2 hade det tappat sin charm i och med det nya formatet som gjorde det mindre till ett Syphon-spel och mer till ännu ett agentspel i mängden. Nu när formatet är mindre, som det är på Sony PSP, har utvecklarna gått bakåt i tiden och använder sig av upplägget från Playstation. Och i det här fallet var det bättre förr. Mycket bättre.

Huvudrollen innehar självklart Gabriel ”Gabe” Logan. Han är inte ensam, även om baksidan säger att så är fallet. Han jobbar med radiokontakt hela tiden, men också med en annan agent som heter Lian Xing. Hon är lika hård som Logan och det gör ingen skillnad med vilken man spelar. I ett bonusuppdrag får man också stifta bekantskap med muskelberget Stone – men för att göra det måste du klara av spelet och alla träningsuppdragen.

Det som är PSP:s akilleshäl är kontrollen. En analog spak gör verkligen ingen nytta, två eller ingen skulle jag nästa vilja hävda. I andra spel funkar inte kontrollen speciellt bra alls, men de har lyckats ganska bra i Syphon Filter. Spelet ser man i tredjeperson, det vill säga bakom karaktären och så kan man gå in i förstapersonsläge när man har vapen som tillåter det. Man kontrollerar Gabe – eller vem man nu spelar med – i med den analoga spaken. Siktet eller bara hållet man tittar åt med de fyra knapparna på höger sida av sin PSP. Initialt är kontrollen lite jobbig, för det är så mycket att hålla reda på, men efter träningsuppdragen och kanske ett uppdrag eller två känner man sig som hemma. Vid blixtsnabba situationer kan man dock svära över kontrollen – eller om man dör, för det är ju aldrig ens eget fel.

Uppdragen varierar kanske inte så mycket, utan det är omgivningarna som gör det. Det hela går ut att ta reda på vad som händer och stoppa det. Viruset som spelet är uppkallat efter finns – lyckligtvis – inte med i spelet, det är ett nytt hot. Allt som allt finns det över 30 uppdrag, säger spelets baksida som i och sig hade fel som tidigare poängterats i texten. Jag räknade aldrig, men det räckte för att det skulle bli många långa spelsessioner. Eller i alla fall så långa som PSP kan bjuda på. Som vanligt dog enheten flera gånger mitt i spelande på grund av att batteriet var urladdat. Men, ingen data förloras och det är bara att ladda den – även om det inte är önskvärt mitt i spelande.

Handlingen är bra, det har den alltid varit i Syphon Filter-spelen. Rösterna har jag alltid tyckt varit bra. Självklart är det lite amerikanskt, men det är det på en rätt måttlig nivå. Det är svårt att inte ryckas med och tycka att Logan är fan så mycket roligare som karaktär än till exempel Snake och Fisher. Svårighetsgraden är på en bra nivå i alla lägen och man kan välja lite över hur man vill spela. Göra det svårare för sig genom att smyga sig fram, eller att hamna i hektiska eldstrider om man är lite mer action.

Lite ny information kommer fram och knyter samman storyn mer för de som spelat de tidigare spelen i serien. Jag ser fram mot nya Syphon Filter-titlar oavsett om de är till PSP eller – kanske förhoppningsvis – till Playstation 3. Då bara mer genomtänkt än Playstation 2-spelet.

Syphon Filter verkar inte ha sålt några lastbilslass om man tittar på listorna världen över, vilket är synd för alla spelare. Det här är det absolut bästa spelet till PSP hittills – alla kategorier.