Prey handlad om en utseendemässigt stereotypisk indian som heter Tommy.
Utvecklingen av Prey har varit lång och dramatisk. Spelet som först och främst utvecklades för PC lades ned på grund av okända anledningar men började långt senare vidareutvecklas av lika okända orsaker. Prey är ett actionäventyr i förstapersonperspektiv, något som förr i tiden brukade kallas för ett Doom-spel. Men Prey har ovanligt många, annorlunda och relativt avancerade pusselelement för sin genre.
Prey handlad om en utseendemässigt stereotypisk indian vid namn Tommy som bor på ett indianreservat men ogillar sin omgivning och vill lämna sina gammalmodiga och spirituella rötter för ett vanligare modernt liv. Innan hans planer hinner bli fulländade sugs han upp i ett hotfullt rymdskepp tillsammans med sitt kärleksintresse och sin farfar. Lyckligtvis så går någonting hastigt fel uppe i det gigantiska rymdskeppet och Tommy sätts på fri fot. Det är nu upp till spelaren att rensa upp bland groteska rymdmonster och muterade homosapiens, rädda sina nära och hitta en väg hem till jorden. Handlingen är inte så realistisk eller djup, men den är berättad på ett stämningsfullt sätt och blir ganska spännande med tiden.
Prey är först och främst ett skjutspel men det innehåller inga konventionella skjutvapen så som hagelbössor och maskingevär. I stället är man tvungen att ta till vara på de oftast halvt levande biologiska skjutvapen som rymdvarelserna lämnar efter sig. Rent praktiskt så skiljer sig dock inte dessa vapen sig så mycket från de man är van vid att se i den här spelgenren. Man får till exempel tillgång till vapen med kikarsikte, granatkastare och automatsalva men coolast är vapnet som spottar frätande syra med en skön självlysande neongrön färg. Eldstriderna i spelet kan bli ganska intensiva men en del av spänning försvinner på grund av att man i princip är odödlig. Varje gång man dör tas man till en spirituell värld där det gäller att skjuta flygande andliga varelser för att få tillbaka sitt liv och sedan är det bara att spela vidare från punkten där man dog. Detta hjälper dock att förhindra den frustration som jag personligen ofta känner när jag blir tvungen att spela om något jag redan klarat mig igenom.
Pusseldelen i Prey handlar om mer än att bara dra i spakar och trycka på knappar för att öppna dörrar. Tommy får tidigt i spelet förmågan att lämna sin fysiska kropp och träda in i den spirituella andevärlden. När han gör detta får han tillgång till en magisk pilbåge och kan även hitta vägar fram i spelet som inte finns för hans fysiska kropp. Han kan även på detta sätt ta sig igenom kraftfällt som annars blockerar hans framfart. Ett annat av spelets stora pusselelement är gravitation och manipulationen av denna. Eftersom man befinner sig i ett gigantiskt rymdskepp så är gravitationen artificiell och där av går den att förändra genom att skjuta på särskilda knappar. Detta måste göras för att man ska kunna ta sig vidare och det händer ibland så ofta att man kan börja bli lite yr. Det sista men mest prominenta, innovativa och minnesvärda spelmomentet i Prey är portaler. Spelet är fyllt av portaler som blixtsnabbt kan ta spelaren till nya områden och dessa portaler används även av fienden för att dyka upp på oanade platser. Portalerna kan ta spelaren till oväntade vinklar och kan även ändra Tommys storlek baserat på vart portalen tar honom.
Prey är ett stundtals riktigt snyggt spel med stora miljöer, sköna ljuseffekter och bra texturer men allt för ofta ser man den överglänsande effekten som blivit associerad med många av de första spelen till Xbox 360. Miljöerna kan även kännas lite smaklösa ibland när det blir lite för mycket slemmiga väggar som lever och liknande. Musiken, rösterna och ljudet är i helhet klart godkända men det är det intressanta och välgjorda portalkonceptet som imponerar mest. Prey är det bästa traditionella actionäventyret i förstapersonperspektiv på Xbox 360 och jag kan med gott samvete rekommendera det till dem som uppskattar genren.