När Mario Kart först gjorde sitt intåg på spelmarknaden, till Super Nintendo, blev det snabbt enormt populärt. Det var fruktansvärt spelbart och nästan vanebildande. Jag har själv suttit åtskilliga timmar med spelet och har ärligt talat sällan haft mer kul i flerspelarläge – även om jag fick spö allt som oftast av min kompis Peter.
Sen kom Mario Kart 64 till Nintendo 64, men tyvärr snubblade det lite på målsnöret och lyckades inte bli den otroliga uppföljaren man hade hoppats på. Mycket av charmen satt i spelkontrollen, som var tuff men rättvis. Den var inte så finkänslig, utan mer åt det bestämda hållet. På Mario Kart 64 var det mer finlir med den analoga kontrollen. Ett stort plus i Nintendo 64-versionen var minispelet ”Battle” som var hur kul som helst. Jag är för övrigt regerande och slutgiltig ”Champion of the 20th Century” i min och samme Peters interna tävling.
Nu är det alltså dags för Mario och hans kamrater att inta ett nytt system; Gameboy Advance. Här finns över 20 nya banor och de flesta av de klassiska Mario Kart-attributen. Det vill säga sköldpaddsskal, stjärnan och dess stressiga musik och naturligtvis bananskal.
För er som inte har spelat de tidigare spelen kan jag berätta att det handlar om Go-kartracing. Alla Nintendos kända karaktärer, Mario, Luigi och Yoshi med flera har var sin Go-kart och dessa framför de på mycket olika typer av banor. Det kan vara vanlig asfalt, som man förväntar sig i en Go-karttävling, men också sandstränder, isbanor och så vidare.
För att göra det lite svårare att korsa mållinjen som en vinnare finns det olika typer av vapen, om man kan kalla det vapen, runt banan. Man kör på fyrkantiga svävande klossar med ett frågetecken på, vilka innehåller ett vapen. Det kan vara allt ifrån ett sköldpaddsskal till en tillfällig turbo. Vapnena är en enormt viktig del av spelet, så jag ska förklara vad de innebär.
SKÖLDPADDSSKAL
Det finns tre olika sorters sköldpaddsskal. Det gröna skjuter man iväg och det går rakt fram, så det gäller att sikta noga – man missar ofta med det. Det röda är målsökande och en racevinnare då det nästan garanterat träffar karten framför dig. Det tredje är blått och är målsökande, men kan bara träffa raceledaren.
SVAMP
Ger tillfällig hastighetsökning. Användes med fördel på raksträckor.
STJÄRNA
Gör att man kör fortare och blir oskadlig. Man kan även köra på andra karaktärer och få den att krascha. När någon har en stjärna kommer en enormt stressande musik som poängterar att det kommer en blådåre bakifrån som kan köra över dig – ordagrant.
BLIXT
Får man en blixt blir man lycklig. Då krymper alla motståndare och tappar 50 procent av topphastigheten, dessutom kan man köra över motståndarna. Dock inte lika effektiv som det låter.
SPÖKE
Får man spöket Boo kan man sno andra karaktärers vapen, dessutom blir man oskadlig för en kort tid. Ligger man två eller längre ner i fältet åker dessutom Boo fram till ledaren och ställer till oreda.
BANANSKAL
Det mest klassiska. I praktiken värdelöst eftersom det oftast ger effekt ett var efteråt. Utan bananskalen vore Mario Kart dock inte det samma. Eftersom man oftast släpper dem där man kör, och det är oftast samma spår varv efter var, lyckans man allt för ofta köra på sina egna bananskal och det är ju sådär lagom roligt.
Mario Kart bjuder på mycket för pengarna. Förutom att det finns tre olika klasser, 50cc, 100cc och 150cc, finns många olika spellägen.
- Mario GP – 1-2 spelare. Vanligt mästerskap
- Versus – 2-4 spelare mot varandra
- Battle – 2-4 spelare. Varje kart har tre ballonger, dessa går sönder om man blir träffad av ett vapen. Det gäller att eliminera varandras ballonger.
- Time Trial – 1 spelare. Kör fort på tid.
- Quick Run – En bana, kör tävling utan att deltaga i cupen.Hur är Mario Kart då? Jo, det är precis vad man kan hoppas på. Det är en korsning mellan originalet och Nintendo 64-versionen. Nintendo har försökt ta det bästa av de två och dessutom addera lite nyheter. Spelkontrollen är mycket bra, speciellt om man lär sig hantera karten som det är tänkt. Det vill säga använder sig av sladd genom kurvorna och så vidare. Fortfarande anser jag dock att första Mario Kart har bästa kontrollen, den var och är unik. Grafiken är som den ska vara, lagom flummig och enormt snygg på sitt Mario-vis. Samma gäller för musiken, som är sådär Mario-plingig.
Banorna är högst varierande. Underlagen är många och man kör på allt ifrån sand, asfalt, sten, is till regnbågar. Spelet kan uppfattas som lätt, men när man lämnat 50cc och 100cc bakom sig är det inte en promenad i parken längre – även om det inte är i närheten lika svårt som första spelet. Där kunde banorna vara näst intill omöjliga.
När man klarat spelet är det inte slut för det, då börjar Time Trial och jakten på det perfekta loppet. Sedan är det ju flerspelarläget, som är det som gör spelet till vad det är. Här kan man koppla ihop upp till fyra GBA, med bara en spelcartridge. Dock kan man bara spela fyra banor och Battle, för att få access till hela spelet krävs en cartridge per GBA. Smart Nintendo, synd gamers. Väl uppkopplad är det bara att spela nätverk, lik på datorer. I och med att det inte går att se de andra spelarna, som man brukar göra i split-screen, blir det om möjligt ännu mer spännande och nervpressande att spela mot vänner. Speciellt när stjärnans musik sätter igång. Att träffa motspelare med ett vapen är otroligt kul, och lyckas man få någon att köra på sitt bananskal, vilket man just placerade bakom en pick-upp, är det som bäst. Att köra på egna är precis tvärt om.
Som gammal fan av spelet får man många glada flashbacks och jag hoppas att de som inte har spelat något av de tidigare spelen kommer att ha lika kul som jag. Mario Kart är spelet som är grunden för alla Go-kartspel, det är det som har kopierats gång på gång. Mario Kart är ett spel som alla som uppskattar bra spel bör införskaffa. Det är hur kul som helst och man tröttnar aldrig. Ett måste till din Gameboy Advance! Har du ingen GBA, då är Mario Kart Super Circuit anledning nog att köpa en.