Luigi’s Mansion 3 är en uppvisning i uttrycksfulla karaktärer och interaktiva miljöer, ett äventyr som inte bör missas.
Luigi är tillbaka
Det är med spänning vi följt Luigis resa som huvudperson i sin egna spelserie. Den ofta förbisedda lanseringstiteln till Gamecube 2001 (som fick ett ansiktslyft till 3DS förra året, läs vår recension av den versionen här) hade kunnat bli det enda vi såg av honom. Lyckligtvis trodde Nintendo på idén tillräckligt mycket för att ge honom en uppföljare 12 år senare, till 3DS. Nu är Luigi tillbaka igen, den här gången på Nintendo Switch.
Hotellweekend
En inbjudan från ett flottigt hotell lockar iväg Luigi med följe till vad de tror ska bli en lyxig semester. Såklart är det för bra för att vara sant, så med vänner och familj plötsligt försvunna behöver Luigi allt mod han kan tänkas musta upp för att navigera det hemsökta hotellet. Tack vare ett lyckligt sammanträffande är Professor E. Gadd även han en gäst på hotellet, med sig har han en ny modell av Poltergust – den pålitliga spökdammsugaren – och andra förmågor att stötta Luigi med.
Gooigi
Den största nyheten är Gooigi, som tekniskt sett introducerades till ettans remake till 3DS, som är en slemmig kopia av Luigi som spelaren kan byta mellan för att lösa spelets finurliga pussel som det finns många av. En annan spelare kan också ta kontrollen över Gooigi och följa med på äventyret.
Dunka-dunka
I övrigt finns en dunkattack som skakar till och skadar allt som är nära Luigi. Till hans Poltergust finns också en sugkopp som kan skjutas ut mot plana ytor vilket utökar möjligheterna att interagera med miljöerna. Och det är här som Luigi’s Mansion 3 skiner som starkast: Att få vända, vrida och stöka till i de fantastiskt renderade miljöerna. Använda ledtrådar och sedan luska ut hur de olika, härligt grimaserande spökena ska lockas fram för att sedan fångas med dammsugaren. Det är en visuell fest att beskåda.
Friare upplevelse
Till skillnad från tidigare spel sker utforskandet mycket mer på spelarens villkor och begränsas endast med våningsknapparna som ligger utspridda överallt. Knapparna behövs för att med hissen röra sig mellan våningarna, alla med genomtänkta miljöer och tjock, härlig atmosfär som kan skäras i med kniv.
Kampen mot spökena drar ibland ut på tiden, på ett artificiellt sätt. Kontrollen hade också kunnat putsats till ytterligare litegrann, men i övrigt är detta är suveränt äventyr som verkligen inte bör hoppas över. Mer av Luigis skräckslagna bravader lär vi få se mer av i framtiden.