Ett av världens mest älskade spel får en uppföljare och med hjälp av både nytänk och publikfrieri lyckas Nintendo leva upp till förväntningarna.
Zelda-spelen har i många år nu släpat sitt monumentala arv efter sig, kämpandes med att ge spelarna vad de vill ha och samtidigt förnya och revolutionera. Krav på förändring har basunerats ut av en samlad spelarbas som i efterhand alltid redigeras med en asterisk: ”Vi vill ha förändring – men inte för mycket bara!” A Link Between Worlds står sig som en perfekt blandning av båda delarna. Mycket är sig likt men räkna inte med att få bumerangen i första grottan.
Borta är pekskärmsstyrningen som gav de två senaste bärbara Zelda-spelen en särskild charm på bekostnad av den direkta feedback som endast knappar kan erbjuda. Istället styrs Link med joystick och knappar, mot detta ställs desto aggressivare fiender som inte bara gör pusslena i spelet till en utmaning. Striderna blir ännu mer spännande då döden innebär en större förlust än i något tidigare Zelda-spel, ifall man bortser från sköra batterier i NES-kassetten som kunde radera ens framgångar om man inte passade sig.
Tidigt i spelet presenteras nämligen föremålshanteringen som om något är en frisk fläkt. Mot en liten summa kan man hyra föremål som hammaren, bomber och pilbågen. Dessa använder man sedan hur mycket man vill och de returneras automatiskt när man dör, tillgängliga för uthyrning igen. Senare går det även att köpa föremålen, men det kostar inte sällan minst det tiodubbla.
Detta system gör genast hela kartan utforskarvänlig då man teoretiskt sett kan plocka på sig majoriteten av spelets föremål under de första timmarna och fritt springa runt och se vad som finns att göra. Det här är det enskilt bästa designvalet man kunde göra för att ta serien i rätt riktning. Det tar Zelda-serien tillbaka till sitt ursprung; nämligen glädjen i att upptäcka en farlig värld i sin egen takt.
Utforskandet kastas även om med Links nyvunna egenskap att röra sig längsmed väggar som en interaktiv Picassomålning. Varje bergsfot, husfasad och grottvägg kan numera vara en väg någonstans. Det tar ett tag att vänja sig vid, men när hjärnan kommit ifatt öppnar det upp för helt fantastiska pussel, för att inte tala om bossarna.
Underbara nytolkningar av klassiska melodier, utmanande strider och pussel, en färgsprakande värld med en – för dem som klarar av det – 3D-effekt som riktigt suger in spelaren och, framför allt, en stor, spännande värld att utforska och bemästra i valfri ordning. The Legend of Zelda: A Link Between Worlds är det bästa Zelda-spelet på bra länge och gjorde Nintendos 3DS till något man måste ha över en natt.