Första spelet tyckte vi väl sådär om, men uppföljaren är riktig bra.
Rico hamnar direkt i hetluften på ön Panau och man kan säga att man kastas in i spelet. Det är lite utbildande uppdrag i början och man belönas snabbt med Achievements-poäng för sina bedrifter. Sedan är det lite fritt fall skulle man kunna säga, det är helt upp till spelaren att bestämma hur spelet ska spelas. Man får uppdrag, vilka man kan välja att spela eller bara åka runt och skapa, vad utvecklarna kallar, kaos. Det handlar då om att man förstör allt som går att förstöra samt plockar upp diverse lådor som sedan kan användas för att uppdatera vapen och fordon.
Upplägget med att man kan göra vad man vill är lite på gott och ont skulle man kunna säga. Det är i och för sig något vi känner igen från till exempel Grand Theft Auto-spelen, men Avalanche har gått mycket längre. Den röda tråden är röd i GTA, i Just Cause 2 är den mer ljusrosa. Ingen tvingar, eller ens föreslår, spelaren att ta sig an ett uppdrag, utan det gör man när – eller om – man vill. Vill man bara åka runt och skapa kaos är det helt accepterat. Det finns så mycket att göra att det i princip skulle räcka som ett spel, även om det efter ett tag blir väldigt repetitivt. Det är nästan samma sak på varje militärbas som man stöter på. För att få 100 procent, det vill säga vara klar med en bas, krävs att allt som kan sprängas sprängs och att en massa lådor plockas upp. Lådorna är utplacerade för att tvinga spelaren att hoppa ur diverse fordon, annars skulle man kunna flyga runt med en helikopter och bara skjuta missiler tills man var klar.
Och nu över till fordon när vi alla fall berört det ämnet. Precis som i GTA kan man sno vilket fordon som helst. Det finns 104 olika, och det vet jag för att det finns en achievement som jag tvivlar på att jag kommer införskaffa mig. Det är bilar, motorcyklar, båtar, helikoptrar, fyrhjulingar, flygplan, lastbilar och bussar som man kan köra. Jag har nog glömt någon, för det finns en massa som sagt. Har man väl varit på en plast, då behöver man inte flyga dit, utan kan mot betalning åka dit och spara sig långa resor. Ön är så stor att det kan ta flera minuter från ena sidan till andra.
Förutom att förflytta sig med hjälp av fordon kan även Rico ta sig fram över egen maskin. Han är försedd med oändligt antal änterhakar som zippar honom ett antal meter på en promille av en sekund. Han har också oändligt antal fallskärmar, vilka i kombination med änterhaken gör att han får en slags glidflygningsutrustning. Med denna kan han ta sig relativt snabbt mellan olika punkter och även klättra upp för bergssidor med mera. Änterhaken kan även användas som ett vapen, likt Bionic Commando för övrigt. Antingen kroka tag i någon och slita dem mot sig, eller kroka fast den i en person och sedan i till exempel en förbipasserande bil. Man kan ha mycket kul med änterhaken, mycket kul.
Just Cause 2 är mil bättre än första spelet. Det finns lite problem här och där, men allt som allt är det ett mycket bra spel som vi verkligen hoppas blir en trilogi framöver.