Visste du att...
7

Hitman: Blood Money

Hitman-spelen är nog det bästa som kommit från Danmark sedan… ja, de har säkert gjort något bra innan Hitman. Kanske Wienerbröden med choklad i mitten?

Jag har alltid gillat 47 som huvudkaraktären heter i Hitman-spelen. Och jag har alltid sett på spelen som actionspel, då med betoning på action. Jag har alltid gått rakt i rum och skjutit på alla som varit emot mig, men man kan även välja att vara en tyst lönnmördare. Det gör att spelet kan uppfattas lite olika beroende på hur man spelar, jag ser det som sagt som nonstop gung-ho action.

Med stor glädje har jag lagt in Hitman Blood Money i min Xbox 360 och det tar inte lång tid tills jag har eliminerat den första motståndaren. En kille i en grind som är lite kaxig. Det är dock spelet som tar hand om honom i en mellansekvens, så det tar lite längre innan jag får ta hand om två gangbangers och det gör jag med stor precision.

47 är en självsäker hitman som klarar av alla situationer, det gör att man känner sig lite odödlig likt Arnold Schwarzenegger i någon av hans alla actionrullar. Han är kompetent och det gör att man aldrig drar sig för att gå in i ett rum. Han har heller inget dåligt samvete om han råkar meja ner en bunt privatpersoner under ett uppdrag. Ett stort plus om man arbetar som hitman.

I Blood Money ligger det en historia i bakgrunden, men man agerar inte i den, utan agerar ut vad det pratas om. Lite som i en film – eller i det sista Syphoon Filter till Playstation. I slutet sys allt samman, men vad som händer där får var och en uppleva själv.

Varje uppdrag ger pengar och med dessa kan man uppgradera sina vapen. Jag satsar hårdast på 47:s favoritvapen – Ballers – och de blir tysta och tunga med knivskarp precision. Som tur är drar jag in stora stålar på att eliminera diverse typer och hinner även med att uppdatera några av de vapen jag helst nyttjar.

Grafiken i Blood Money är – självklart – bra och det finns inget att klaga på. Samma gäller musiken som är mer än pampig och vissa stycken arrangeras av filharmoniska orkestrar. Jesper Kyd, som en gång ingick i Commodore 64-musikduon Kyd Balle, ligger som vanligt bakom musiken. Kontrollen är lätt att använda och uppfattas som mycket precis.

Irritationsmoment duggar det inte tätt av, men varför snålas det med sparningar? Om man spelar på en lite svårare nivå får man bara spara några gånger och det gör att man inte kan stänga av sin Xbox 360 under tiden man spelar. Vad är nyttan med det? Har man jobb eller skola och inte kan spela rakt av, ska då Blood Money vara igång i veckor? Undrar vad tanken vara här.

Skådespelarinsatserna är bra och för de som gillar tv-serien Lost finns en liten överraskning. Jorge Garcia som spelar Hugo ”Hurley” Reyes i Lost finns med i spelet, eller i alla fall hans röst.

Instruktionsboken är lite underhållande, här finns bilder som visar exakt hur man – till exempel – kastar en kniv i pannan på en fiende eller hur man stryper någon med en vajer. Nice.

Hitman Blood Money är det bästa spelet hittills i serien och det är helt klart ett bra köp. När det ställs mot andra titlar som finns ute, då kan man snabbt konstatera att det finns bättre spel men inget ger samma frihet på tillvägagångssätten.