Amerikas president tas som gisslan och nu är det upp till spelaren och hans trupp av elitsoldater att rätta till situationen.
Spelandet börjar med en kort genomgång där man får lära sig grunderna så som förflyttning, ta skydd, ge order till medlemmar i gruppen och konsten att skjuta prick med vapnet. Allt presenteras pedagogiskt men redan här inser man att det kommer att ta lite tid innan man får ordning på allt. Det är nämligen ganska mycket att hålla reda på i detta spel.
Som gruppledare ansvarar spelaren bland annat för hur sin styrka ska placera sig på slagfältet, dirigerar pansarfordon längs trånga gator, hantera en helikopters kulspruta, rekognosera staden med hjälp av små flygande spionkameror, sköta kommunikation med överordnande och hålla reda på vad som skall göras härnäst. Allt detta utförs givetvis inte samtidigt, men att det är många bollar att hålla i luften råder det ingen tvekan om. Som tur är börjar spelet i lite lägre tempo så att inlärningskurvan inte blir alltför brant.
En sak är dock värd att nämna i sammanhanget. Det här spelet är svårt, ja rätt så rejält svårt faktiskt. Jag började spela på svårighetsgraden normal, vilket för övrigt är den lättaste nivån, och bet tämligen omedelbart i gräset om och om igen. Fick ta mig en rejäl funderare på vad jag gjorde fel innan jag lyckades ta mig vidare. Här handlar det verkligen om att avancera långsamt och försiktigt, annars är det tvärstopp. I tidigare upplagor av serien var det lättare att vara lite oförsiktig och släppa garden för några ögonblick – GRAW tillåter inte detta på samma sätt.
Det har snackats mycket om hur fantastiskt snyggt spelet är i rörelse, men det är svårt att ändå inte häpna inför vad som utspelar sig på skärmen. Skådeplatsen är som sagt Mexico City och när spelet startar visas en fantastisk vy över staden från ovan i helikopter. Smoggen ligger osund och tät över hustaken och värmen får luften att dallra på de stekheta gatorna. Hela den inledande grafiska presentationen är mycket övertygande och sätter precis rätt stämmning för ett spel som detta. Spelets karaktärer är mycket detaljrika, animationerna känns hyfsat mjuka och verklighetstrogna. Ljuseffekterna är väldigt bra och väljer man till exempel att titta upp mot solen blir effekten densamma som i verkliga livet. Skärmen blir alldeles grumlig och ljus i några sekunder, innan den återgår till att bli skarp igen. Skuggorna i spelet skapar också den sortens trovärdighet bara solen kan åstadkomma och det är verkligen imponerande att se hur dessa letar sig fram i landskapet. Som bekant har ju även solen sina fläckar och detta avspeglar sig främst i bilduppdateringen. Det kan sega till på skärmen då och då när mycket händer, men då spelet är långsammare till sin natur än många andra förstapersonsskjutare gör det inte så mycket. Men visst vore det trevligare att se total brist på sånt i spel som kräver en viss reaktionstid och precision.
Ljudbilden i spelet är som vanligt i denna spelserie mycket bra. Ljudeffekter som explosioner och vapenskrammel låter som ljuv musik i högtalarna. Även en sån sak som ordergivning från dina befäl hörs tydligt i den ofta kaotiska omgivningen. Musiken är sparsmakad och dynamisk då den pampigt stegras när tempot i spelet blir högre. Fick nästan lite Halo-vibbar vid några tillfällen, vilket är mer än positivt.
Förflyttning sker oftast till fots, men ibland sker även transport med olika former av militärfordon. Helikoptertransport finns som sagt också med i spelet och jag gillar att det saknas en statisk laddningsskärm mellan de olika nivåerna i spelet. Nu flyger man istället helikopter i realtid från ett ställe i staden till ett annat. Det finns små och korta avbrott i spelet där det laddas ny data, men de är få och så korta att man inte upplever det som att man faktiskt lämnar staden. Saker som detta bidrar starkt till inlevelsen i GRAW.
Som gruppledare har man på sin lott att segra och ibland förlora bataljer med tre andra gruppmedlemmar. Här kommer också ett av spelets svaga sidor in i bilden. Den datorstyrda intelligensen verkar ibland som om den inte hänger med i svängarna, vilket leder till att mina mannar gör riktigt dumma saker som att välja en väg framför min blyspottande pipa till att imitera huvudlösa hönor på utflykt i ett hörn någonstans. Som tur är slipper man dessa fadäser i de flesta fall, men det händer som sagt lite för ofta för att man skall vara helt nöjd. Fienden tycker jag inte var lika ojämn, men de var inte heller så smarta att man höjde på ögonbrynen. En annan sak som är lite störande och som rör gruppförflyttning, är att det ibland kan vara knepigt att hitta rätt med den markeringen som indikerar vart din grupp kommer att hamna. Det är lite stelt och oprecist vilket kan resultera i att man omedvetet skickar dem i direkt livsfarliga positioner.
Enspelarläget i GRAW består av 12 stycken olika nivåer och då spelet erbjuder ett ganska så tufft motstånd blir speltiden därefter. När man är klar med kampanjen väntar ett minst lika utförlig flerspelarläge. Här finns stöd för alla tänkbara varianter som delad skärm, system link och Xbox Live. Variationen är stor bland de olika spellägena och det finns många olika typer av banor att testa med kompisarna. De flesta banorna är stora och passar bäst för sex till 12 spelare. Det finns även kooperativa banor med stöd för upp till så många som 16 spelare samtidigt. Det finns dessutom massor av inställningar att göra för de som vill få till sin spelsession skräddarsydd vilket är en typ av funktionalitet som oftast bara förknippas med flerspelande på PC. Smolket i bägaren när det gäller spel över Xbox Live består även här av att det var det lite problem med bilduppdateringen, men sånt kan komma att ändras med lite plåster i framtiden.
GRAW är utan tvekan ett av de bättre taktiska skjutarspel jag spelat på konsol och för den delen på PC. Jag tycker spelet oftast är helt fantastisk och att det på många sätt känns som ett av de första spelen till Xbox 360 som verkligen kan göra anspråk på benämningen next-gen på fler än ett sätt. En komplett upplevelse för oss som gillar spel i denna genre.