Jag har absolut inte varit någon fan av Electronic Arts fotbollsserie som utspelar sig utanför fotbollsplanerna – minst sagt. Det medförde självklart att jag rynkade lite på näsan och drog en suck över att jag blev tvungen att spela igenom Fifa Street 3.

Väl med spelet snurrande i min Xbox 360 och lite snabba val är jag igång kommer lite snabba instruktioner och kommer igång med spelet. Och konstigt nog har jag inte alls tråkigt. Det visar sig att EA har lyckats balansera det sjukt överdrivna spelandet och fått det hela att bli relativt spelbart.

Eftersom EA har nyttjat licensen, vilket det säkert gäller att göra för fulla muggar då den knappast är gratis, är spelarna i spelet kända – i alla fall för de som är intresserade av fotboll. Bland annat återfinns Chippen, Zlatan och även – hör och häpna – Thomas Ravelli. Självklart finns alla Ronaldo, Ronaldinhio och Beckham med flera med också.

Kontrollen är lätt att lära sig, mest för att den inte är speciellt avancerad. Den sitter som en smäck från första stund nästan. Bara kuta, passa och skjuta. Tyvärr är det inte bara att tuta och köra, utan det kräver lite av spelaren. Upplägget för singelspelarläget trimmar dock spelaren till en superstjärna i fotbollsvärlden. Det gäller att vinna matcher med ett visst antal mål, bara göra mål med gamebreakers eller bara göra mål med volley eller genom att nicka. Game breakers, de får man om man dribblar en massa och lyckas avsluta med skott på mål. Dessa tycker jag personligen är lite tråkiga, de är lite för bra – även om jag lyckas bränna en massa game breakers.

Allt som allt är jag imponerad av att EA lyckats få fram ett så pass spelbart superakradspel. Varför kallar jag det för superakadspel? Jo, för jag tycker att Fifa och PES är arkadspel, inte sjutton är de simulatorer. Det här är sjukt överdrivet och passar kanske inte alla, speciellt inte de som verkligen gillar fotboll och dess upplägg. Men för de som vill ta en snabb match lite här och där, då är det här ett av de bättre sportarkaden på länge.