Enslaved: Odyssey to the West

När jag först hörde om Ninja Theorys nya spel Enslaved: Odyssey to the West blev jag glad. Deras förra spel, Heavenly Sword, siktade väldigt högt men fick aldrig genomslagskraften de var ute efter. Men ambitionerna var där och sådana initiativ ska alltid uppmuntras. Andy ”Gollum” Serkis har lånat ut utseende och röst även den här gången och hand i hand med en utmärkt handling och spelbarhet får nu Ninja Theory den status de förtjänar.I Enslaved får man spela som Monkey, en man med temperament och muskler. Han tvingas in i samarbete med Trip, en kvinna som behöver ta sig många mil västerut av okänd anledning. Hon förstår att hon inte fixar det själv och har därför placerat ett typ av pannband på Monkey som ger honom inget annat val än att lyda hennes order, annars dör han.

Samma sak händer om Trip dör så som spelare har man fullt upp att hålla sig vid liv. Fartfyllda actionäventyr med datorstyrt följe finns det fler misslyckade än lyckade exempel på, lyckligtvis sköter sig Trip exemplariskt och håller sig undan när man ber henne. Hon är inte helt hjälplös utan kan hjälpa till med sina tekniska färdigheter också.

Själv slåss Monkey med stav och samlar på sig fler färdigheter under spelets gång. Hoppa är i Enslaved ett siuationsbaserat kommando, alltså man kan inte hoppa såvida det inte finns något att hoppa över. Finns det inget att hoppa över genomför Monkey istället en rullning i den riktning man pekar åt, samma sak händer när man är i strid. Detta gör att Monkeys rörelseschema haltar lite, jag fann mig själv ett par gånger i trånga situationer på grund av denna begränsning. Monkeys akrobatiska rörelser flyter heller inte riktigt ihop särskilt bra.

Spelet tar plats i New York många många år framåt i tiden. Hela staden ligger öde och växtligheten har tagit över. Spelet flyter på ganska fint, miljöerna är ovant härliga och karaktärsrenderingen är i en klass för sig. Tyvärr är klättringen så strömlinjeformad som det bara går. Det är nästan omöjligt att ramla ner, även när man vill det. Oftast kan man bara hålla styrspaken i någon riktning och trycka på hoppknappen. Det handlar inte om att världen som är byggd omkring spelaren behöver vara friare utan illusionen om att den är det behöver vara bättre.

Handlingen i Enslaved påminner mer om en saga än ett regelrätt äventyr. Inga detaljer om när, hur och varför delas ut i öppningssekvensen och faktum är att det inte behövs mer än så. Det sparsamma informationsflödet är tvärtom välkommet i ett spelklimat som antingen imiterar filmmodellen eller sprutar platser, namn, datum, intriger och världskonflikter i ansiktet på en redan under introt.

Enslaved: Odyssey to the West är ett bra spel. Att likna det vid en blek Uncharted-kopia är både fel och orättvist. Visst klättrar man runt mycket i gröna landskap i båda spelen men där tar likheterna slut. Istället sticker det ut med närstridskamper och ett härligt uppgraderings- och samarbetssystem. Dess starkaste kort är dock handlingen som är väldigt medryckande och jordnära.