Command and Conquer: Red Alert 3

Red Alert 3 går i sina föregångares fotspår och gör ett tänk om-scenario av andra världskriget. Tyskarna marscherar fram och Sovjetunionen är i underläge, två ryska befälhavare får en briljant idé och åker ner i källaren. Där nere står en tidsmaskin som Peter Stormare har byggt, med hjälp av den åker de tillbaka till 1927 och raderar Albert Einstein från historien. Tyskland förlorar sitt teknologiska övertag och Sovjetunionen blir en supermakt igen. Tyvärr har det ett pris. De Allierade tågar fortfarande framåt från väst och från öst attackerar ”The Empire of the Rising Sun” (Japan?), ryssarna har nu två fiender. Härifrån blir denna cirkus bara fjantigare och fnissvänligare.

Som spelare får man följa dessa tre supermakter genom varsin kampanj. Den enda röda tråden i handlingen är nog att samtliga skådespelare i FMV-sekvenserna mellan uppdragen framför sina repliker med fullt allvar i blicken. Tro mig, Red Alert 3 är störtlöjligt. Men om man lutar sig tillbaka och slappnar av är det ganska kul.

De tre olika sidorna har alla sina styrkor och svagheter. Gömmer sig ditt infanteri i ett höghus? Akta så inte japanska samurajsoldater stormar byggnaden med dragna svärd. Sen kanske de allierades stridsvagnar kör över samurajsoldaterna, sen kommer kanske ryssarnas största stridsvagnar och kör över de allierades pansartrupp.

Med stora skillnader sidorna emellan och faktumet att varje enskild enhet har en primär och sekundär attack så är det inte svårt att förstå att striderna i Red Alert 3 kan vara väldigt dynamiska. Frågan är bara; går det att hantera alla dessa kontrollmöjligheter med bara en Sixaxis i händerna?

Det är inget snack om saken, Red Alert 3 är proppfyllt med potential för utsökt strategisk krigsföring. Saken är den att en handkontroll kommer med vissa begränsningar och Red Alert 3 låtsas inte om dem. Spelet bjuder på en näringsrik Tutorial (som de smart har kopplat en bronstrofé till) men man hamnar lätt i att pumpa ut så många av dom starkaste enheterna som möjligt och intar fiendens bas. Detta istället för att bygga en varierad armé och inta fiendens bas från olika håll, alltså så som utvecklarna tänkt att man ska spela.

Grafiken är heller inte den starka sidan av Red Alert 3, ganska tamt faktiskt. Det märks att spelet är byggt för datorer och hur olika prestandan kan vara från dator till dator. Playstation 3 kan mycket bättre än så här. Trots att kameran inte ger någon större överblick så slöas spelet ändå lätt ner då mycket händer samtidigt.

Överlag är Red Alert 3 en rolig upplevelse. Att kunna spela hela kampanjen tillsammans med en vän, ett grymt multiplayer-läge och alla dessa FMV-sekvenser där skådespelare försöker bära upp en intetsägande historia gör spelet till ett härligt paket. Men att kalla det för Ultimate Edition bara för att de slängt in ett par minuter långa videoklipp var kanske lite väl optimistiskt.

Jag hade kul med Red Alert 3 och rekommenderar det till dig som gillar strategispel och kan tänka dig att spela ett sådant med en handkontroll.