Black Paradox är både titeln på spelet och prisjägaren man intar rollen som – väl igång med denna actionfest är det svårt att lägga ifrån sig.

Shoot’em up
Den här tidsresande prisjägaren har i uppdrag att besegra 7 befäl i den kriminella organisationen Hellraisers. Kort och gott är det ett tvådimensionellt shoot’em up i rymden; ett rymdshmup. Twisten här är att fiendevågorna (och de föremål som släpps vid deras död) slumpas om för varje spelsession, ingen bana är därför den andra lik. Man måste alltså bli bra på att utnyttja de förmågor spelet ger en, inte bara memorera varje bana tillräckligt mycket. Mellan banorna kan man bygga om sitt skepp med resurser man samlat ihop under sitt spelande.

Pixlar
En stor eloge går till spelets pixelbaserade grafik. Den är 80-talsinspirerad och helt underbar, som en kaxig lasershow bestående av gamla bilmodeller, projektiler och explosioner. Musiken fulländar spelets look med riktigt tunga låtar, det syntiga 80-talet går även i linje här.

Black Paradox är en fröjd för ens sinnen och ger en alldeles lagom utmaning. Det kan spelas ensam eller tillsammans med en vän, och bör helt klart spanas in ifall dess look lockar.