Det hela börjar med att spelarna får handlingen förklarad. Kortfattat blir huvudkaraktären Waynes far dödad av ett monster mitt framför ögonen på honom. Det här får honom att ansluta sig med en brokig skara som kommer att ta honom till samma monster för att utkräva hämnd. Av det här kan man alltså utläsa att handlingen inte alls är något som är utöver det vanliga – utan att det snarare är en helt fruktansvärt normal spelhandling. Trist, men den duger som anledning varför allt händer.
När spelet sätter igång kommer man direkt till den snöiga världen som spelarna pratat om allt efter det spelbara demon gick att ladda ner via Xbox Live. Det ser lite ut som hemma i Boden på vintern – bara inte fullt lika vackert och snön gnistrar inte sådär skärande i ögonen när solen lyser på den. Men allt kan inte vara lika perfekt som Boden – goes without saying. Trots att det inte kommer upp i Bodens snöiga värld är det riktigt snyggt i spelet. Allt är fruset, överallt. Väggarna har på sina ställen en tunn hinna snö eller is, det ligger snö i drivor och överallt där det kan ha funnits vatten finns nu is. Byggnaderna ser döda och tråkiga ut, men det är meningen – det är svårt att få en byggnad i ruiner att förefalla som speciellt sexiga. Inte ens de där nissarna på femman skulle greja att få dem beboliga.
Wayne, huvudkaraktären alltså, ser man i tredjepersonsperspektiv. Och på tal om Wayne, hans karaktär är lite felmatchat till namnet. Wayne känns mer som en stor brutal machoklump och inte alls som en atletisk ung man. Men nog om namnet. Wayne springer likt alla hjältar orädd in i alla situationer med sina vapen i högsta hugg. Han kan även hoppa in i olika typer av farkoster, bland annat en mech-robot-historia. Just när man befinner sig i farkosterna är nog spelet som sämst, för i mina ögon har aldrig en mech-upplevelse bidragit till något i spelens värld. Det finns många som inte håller med mig visar dock försäljningssiffror på diverse mech-spel.
Spelandet består uteslutande av action och det hymlas inte med det. Därför har många sagt att det är ett old school-spel i ny tappning. Det kan väl stämma, men allt snack om att det går tillbaka till Capcoms rötter och så vidare känns mer som önsketänkande. Det är kort och gott ett actionspel utan en massa andra element. Det är mycket skjuta, explosioner och stora bossar som måste träffas på rätt ställe för att kunna undanröjas. Borta är allt agentsmygande och annat som sänker tempot, det är röka rör som gäller.
Grafiken är snygg som sagt, men det kan bli lite väl mycket vinter ibland. I och för sig, det hade väl varit ännu mer udda om man plötsligt varit på en sandstrand. Ljudet är bra och det handlar som ni säkert förstår om mycket skjutande och saker som exploderar med mera.
Lost Planet bjuder på ett actionladdat spelande som inte hymlar om att det är ett actionspel. Det kan inte hävda sig mot de bästa i genren till Xbox 360, men det är helt kort ett spel som det är synd om du skulle missa.