Text: Millenia
Att Sonic skulle ta steget över till Gameboy var för några år sedan helt otänkbart, Sonic hörde hemma på Segas konsoler medan Gameboy var Marios revir. Men ingenting är sig längre likt och den blå igelkotten har nu gjort entré på Gamboy Advance. Trots att jag länge varit en ”Nintendo-människa” så har jag alltid föredragit Sonics fartfyllda plattformsspel framför rörmokaren Marios stillsamma plattformshoppande. Därför är det inte speciellt svårt att begripa de ohyggliga förväntningar jag hade på detta spel, tyvärr så blev jag faktiskt lite besviken.
Det jag vill få ut av ett plattformsspel är springande i höga hastigheter där man för en gångs skull kan koppla bort hjärnan. Jag vill heller inte bli speciellt upprörd när jag spelar ett plattformsspel, dör jag ett dussin gånger på exakt samma ställe hatar jag spelet temporärt. Lika mycket som jag kan hata ett spel kan jag sekunden senare älska det då jag äntligen lyckats med det ”omöjliga” momentet. Sonic Advance börjar bra med härliga banor som bjuder på den fart och fläkt Sonic alltid har varit en symbol för. Tyvärr så blir banorna efter ett tag mer och mer inriktade på precisionhoppande och då kontrollen tenderar att vara något oexakt för detta ändamål så missar man lätt avsatsen.
En annan tråkig sak med spelet är dess livslängd, banorna är varken många eller svåra och det finns dessutom bara två svårighetsgrader – normal och easy – att välja på. Sonic Team insåg att spelets hållbarhet kunde bli en akilleshäl och slängde därför in ytterligare tre karaktärer. Alla som gillade Dreamcast-versionen kan säkert tro att detta är ett bra drag eftersom Sonic Adventures extra karaktärer hade helt olika mål på banorna, vilka dessutom var helt olika beroende på vem du valt att lotsa genom härligheten. På Gameboy Advance är banorna desamma vilket gör att det hela känns som en upprepning, en plågsam sådan dessutom eftersom många av extrafigurerna är sämre än Sonic, låt mig bara nämna Amy Rose, så vet jag att det finns en hel del som ryser vid blotta tanken på den vidriga rosa gestalten.
Visuellt så tillhör Sonic eliten, men att kalla det vackrast, som vissa gör, det är att ta i. Även musikaliskt imponerar Sonic Advance med trallvänliga slingor, något som verkar vara ett obligatoriskt inslag i plattformsspel.
Jag har antagligen låtit som en gnatkärring hittills i recensionen (du sa det/Red), Sonic Advance är ett jättebra spel och är du en plattformssugen Gameboy Advance-ägare med klirr i kassan är det ett givet köp. Jag har länge velat kring betyget, vissa gånger är det en 4:a, andra en 3:a. Följer jag mitt hjärta så blir det en väldigt stark trea, jag hade förväntat mig mer men det går inte att frångå det faktum att Sonic Advance är ett bra spel, oavsett om jag vaknat på fel sida eller ej.
Kuriosa: Sonic Advance är det första länkbara spelet mellan Gameboy Advance och Gamecube. Sonic Advance och Sonic Adventure kommer alltså att fungera tillsammans på något sätt – vilket vet vi någon gång i maj, när GC-spelet finns ute.