Spider-Man 2 är inget nytt spel, det har funnits ute länge och man kan tänka att det var en snabb konvertering för Activision att ta det till Sony PSP. Initialt kommer det att komma många snabba spel till PSP, det är ett lätt sätt att få ut titlar och tjäna lite lätta pengar. De mer än halverar ju utvecklingstiden när de konverterar.
Tillbaka till Spider-Man. Peter bor i New York och det är där han ser till att hålla ner brottsligheten. Han har att göra med några olika skurkar från Marvels samling, bland annat Doc Ock. Spelet är lite av ett tredimensionellt beat’em up, men med en massa spindelnät involverat. Det kastas dock in lite andra typer av uppdrag, så som att kleta fast en polisbil med spindelnät så den inte faller över kanten från en trasig bro. Ja, det är lite variation så att säga, men själen av spelet är ganska enformig. När Spindelmannen svingar sig i runt New York kan han komma enormt högt upp i luften, så högt att skyskraporna ligger långt nedanför honom själv. Trots det kan han skjuta fast spindelnätet ovanför – i vad kan i alla fall jag undra?
Grafiskt sett är spelet snyggt. Kontrollen fungerar bra och det är den analoga spaken som ser till att ta polaren Peter åt rätt håll, eller Spindelmannen – för det är ju hemligt att det är Peter som är Spindelmannen. Enda sättet att få reda på det är i princip att kyssa de tu har jag sett på vita duken.
Eftersom det här inte är ett nytt spel så känns det som jag redan har sett det, eller känns och känns. Jag har spelat det här i snyggare och bättre versioner. Därför är det långt ifrån en wow-upplevelse att ta sig an spelet. Min brorson Philip satt med det i bilen till stan och tyckte det var ett bra spel, vilket då får mig att dra slutsatsen att om man inte spelat det på andra format är det nog värt att kika på. Personligen håller jag tummarna för Ultimate Spider-Man – som i och för sig inte är utannonserat till PSP – och lägger Spider-Man 2 åt sidan så snart jag satt punkt i den här meningen.