Jag är för tillfället hemma hos mina föräldrar och där finns en extremsportskanal som jag själv inte har. Därför passar jag på att se en del på den och där dyker Hawk upp ganska ofta och även min favorit Dave Mirra. I en intervju sa Hawk något som jag tyckte var roligt, han förklarade att han inte klarade av ett trick nu som han själv uppfann 1983. Det är ganska komiskt. Det var inte att det var jättesvårt och krävde en yngre upplaga av Hawk, utan bara att han inte klarade det för allt i världen. ”I couldn’t do it if my life depended on it” sa han och skrattade.
Med många timmar slötittandes på extremsporter så var det passande att det första spelet jag placerade i min lånade – av en kompis, ingen support från Nordisk Film här inte – Sony PSP Tony Hawk’s Underground 2 Remix. Just det här spelet förväntade jag mig inte så mycket av då det är en ganska framhastad version av THUG2 som bara skapats snabbt för att finnas till den nya bärbara enheten. Det går snabbt att konvertera spelet och så lägger de in lite nytt för att göra det till ett måste för fansen av serien. Men det gör inte att min entusiasm – efter allt extremsporttittande och många många timmar spenderade med andra Hawk-spel – grusades.
Spelet startar men skärmen blir svart och det tar en stund innan spelet sätter igång. Men så ska det tydligen vara på PSP märker jag när jag testar demoskivan lite senare för att se vad den innehåller. Inget av nytta alls kan jag berätta för övrigt. När spelet väl sätter igång så gläds jag åt att det är jäkligt snyggt och att kontrollen sitter som en smäck. Det är lätt att göra saker och jag känner mig som hemma på en gång. Nu är i och för sig min karaktär – som självklart heter Gunner – inte så bra initialt, men nog bra för att kunna göra det mesta på övningsbanan som alla spelare av Hawk-spelen känner utan och innan vid det här laget.
Efter att jag har slitit ut den, eller i alla fall gjort en massa uppdrag med mera tar jag klivet ut i verkligheten, eller i alla fall spelets verklighet. Här känner jag ingen mig snabbt, för det är i princip samma miljöer som jag spelat på konsolversionerna. Jag är en rätt bra Hawk-spelare, eller i alla fall tyckte jag det tills Neon kom och drog på några megakombos hemma hos mig och jag insåg att jag bara var en högst ordinär spelare – speciellt som han började berätta om kompisar som gjorde typ 100 gånger mer kombinationer än han gjorde. Så går det till när man blir neutraliserad.
Allt som allt är Underground 2 Remix det bästa bärbara Hawk-spelet jag spelat och det här kommer garanterat att finnas med på resor framöver. Kortare resor, för attans vad snabbt batteriet dog. Det kan vara för att det inte är laddat mer än en gång, eller jag hoppas att det är så i alla fall. För inte kommer man över Atlanten med det här batteriet inte.
När det gäller spelupplägget finns det lite mer att önska, men det har inte bara med PSP-versionen att göra, det har med hela spelat att göra. Hawks spel har tappat lite av känslan och blivit ett lite mer kombinationsmatande spel, nästan som ett shoot’em up men på bräda om ni hänger med på vad jag menar. Man trycker, vrider och spelar ofta över sin kapacitet – det är mer action än finlir. Tony Hawk’s American Wastland kommer att rätta till det hoppas jag, det vill säga nästa spel i serien. Det kommer även det till PSP framöver.
Tony Hawk’s Underground 2 Remix är ett bra spel som kanske inte bjuder på något nytt för de som spelat konsolversionen, men för de som inte gjort det är det här ett bra köp. Även för dem som vill spela Hawk när de reser är det här ett bra köp, det är som sagt det bästa bärbara Hawk-spelet hittills.