Text: Flower Man
Konamis Zone of The Enders – eller kort Z.O.E. – har alltså anlänt och skall nu upp till bevis. På pappret ser det onekligen lovande ut, med Hideo Kojima som producent och en rad andra etablerade personer i utvecklingsteamet. Vad kan egentligen gå fel?
Handlingen i Z.O.E: utspelar sig några hundra år in i framtiden och människan har sökt sig längre ut i vårt solsystem. På planeten Jupiter återfinns kolonin Antilia vars invånare – för övrigt kallade Enders – lever ett lugnt och stillsamt liv. Men lugnet tar en drastiskt vändning, då militärstyrkor från Mars invaderar kolonin i jakt på två så kallade ”Orbital Frames”. Nådighet är ett minne blott och många människor får sätta livet till då militären inte skyr några medel i sitt sökande. 14-årige Leo Stenbuck blir vittne till att hans så kallade vänner blir krossade av en gigantisk robot. Skrämd från vettet springer han in i en hangar där han till slut hamnar i roboten Jehuty, en av de två Orbital Frames-robotar som Marsstyrkan letar efter. Där får han stifta bekantskap med stridsprogrammet ADA som förstår människospråk. Nu får Leo sitt Livs största uppdrag. Att föra Jehuty till en avlägsen rymdbas utanför Mars i säkerhet. Men vägen ditt kommer inte att bli någon dans på rosor för vår unge hjälte.
Z.O.E. bjuder på en makalös grafik. De hypade miljöerna och de brutala mördarrobotarna bevisar att Z.O.E. är ett mästerverk på den grafiska punkten. Aldrig har ett PS2-spel varit så här snyggt – en fröjd för ögat.
Det märks att Hideo Konjima mest haft ett övergripande ansvar och inte har lagt ner sin själ i spelet. Det märks speciellt på den tunna handlingen och de torftiga dialogerna – för att inte tala om den korta speltiden.
För att klara Z.O.E. behöver man bara 5 timmar och det är verkligen inte värt de 500 kr som man måste betala för spelet. Det som möjligen förlänger spelet en aning är Versus mode och den spelbara demo av Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty.
Ljudet i Z.O.E. är av den bästa kvalitén. Dem samplade rösterna är kristall klara och så även de dånade explosionerna. Valet av musik är givets allt från sköna ballader till grym techno. Musiken är nästan så bra att man skulle kunna köpa soundtracket – om det skulle gå att få tag i Sverige.
Slutligen, Z.O.E. må vara ett spel som många kommer tycka är hur coolt som helst, medan andra tycker att det var ett spel med ovanligt tunn story. Jag tycker faktiskt lite av både och. Bättre kan du Hideo – det vet vi alla.