RKO, DDT, Suplex och en flygande armbåge – it’s in the game.
De gigantiska brottarna från WWE har nu blivit mindre än någonsin i sin debut på Nokias N-Gage. John Cena, Triple H, Chris Benoit och Undertaker med flera, alla finns med i spelet och det går som alltid ut på att domaren ska dunka handen i mattan tre gånger. Vägen till den händelsen är dock lång, det gäller att successivt bryta ner motståndaren.
Alla brottningsspel är i princip fightingspel i kombination med tuggummi. Denna liknelse är för att när man slagit ner en motståndare och man har till och med använt superavslutaren som ingen kan resa sig efter – då reser sig motståndaren och det är bara att banka livsglädjen ur honom igen. Så funkar det inte i verklighetens brottning, verklig som den är, men i spelens värld är det så. En match kan vara i princip hur länge som helst på det viset och jag tröttnar på det ganska snart. En sak att ta i beaktning är att jag verkligen gillar brottning, kan deras namn och vet vad greppen heter. Trots det tröttnar jag alltså.
I N-Gage-spelet är finns det massor av grepp och även superavslutarna, de som är en brottares signaturgrepp alltså. I det lilla formatet finns inte plats för lika många animationer som på en konsol och det gör att det blir lite ryckigare, men det är ändå imponerande. Den nya tidens brottare är riktiga akrobater och det framhäver spelet bra. Man kan spela på olika sätt, det som allt som oftast är effektivast är tyvärr det sämsta sättet för att få spelet hålla i längden. Man kan kort och gott gå fram till motspelaren och nita honom till han står och vajar från och tillbaka i ett komastadium för att sedan lägga in ett kast. Efter det stampar man på honom eller utför ett plågsamt grepp. När han reser sig repeterar man samma pryl och gör det tills motståndaren blivit nog skadad för att man ska kunna få honom uträknad. Som jag sa, den här vägen är inte speciellt kul men den är effektiv.