Spelet som skulle få Kenneth and the Knutteras att börja spela tv-spel.
Som sagt är det mindre balanserande, och mer arbetande med trotteln – det vill säga gasreglaget. Första banorna är mer motocross än trail, ta sig fram så snabbt som möjligt och utnyttja banan för att få maximal hastighet. Det är just möjligheterna att använda banorna till sin fördel som gör att man vill spela om många banor. Det gäller att inte hoppa för högt, för då förlorar man bara tid. I stället är det bättre att försöka hoppa så lite som möjligt och landa i början av nedförsbackarna för att sedan kunna accelerera från den punkten och få maximal hastighet. Desto mer kontakt bakhjulet har mot marken ju snabbare tar man sig fram. Det är dock inte bara tiden som räknas, utan hur många gånger man får börja om på en bana, då från senaste passerpunkt. Tid och nystarter kombineras, och när banan är avklarade får man en medalj. Brons innebär att man tagit sig i mål, silver på tid och med få nystarter, guld på tid och inga nystarter.
Lite längre in i spelet, när man kommer till en svårare svårighetsgrad, får man också motorcyklar som är mindre motocross och mer trail. Då blir det lite mer balanserande och planerande av körningen för att komma fram snabbare. Det kastas även in flyttbara detaljer, till exempel vippbrädor och saker som måste vältas omkull för att man sedan ska kunna passera dem. Till en början är det riktigt kul, men desto svårare banorna blir desto mer frustrerande och överdrivet blir det också. På vissa banor är det i princip stört omöjligt att klara sig utan nystarter. Och för min egen högst personliga del, vissa banor kommer jag inte förbi vissa hinder på. Svåraste svårighetsgraden har jag numera gett upp, och att klara med än brons på den innan verkar också omöjligt i mina inkompetenta händer.
Det finns lite minispel, men de är som ofta bara där för att de vara lätta att göra. De är kul ett par gånger. Det är själva spelet som är kul, men det är fruktansvärt snabbt avklarat – i alla fall de nivåer jag klarar och resten har jag lämnat därhän. Omspelningar är moroten i det hela, att slå sina egna tider och framför allt sina kompisars. Men det räcker inte. Nu, efter en dags spelande är jag klar med spelet. Nog kanske det startas igen, men inte så värst ofta skulle jag tro. Det är ju ett minus kanske någon säger, men priset jag betalade för det delat på antalet timmar – då var det ett både enormt bra och billigt nöje.
Trials HD är jäkligt roligt, men bottnar ganska snabbt. Min rekommendation är ett köp då man får mycket för pengarna.