Visste du att...
Travis Strikes Again No More Heroes
6.5

Travis Strikes Again: No More Heroes

Travis Strikes Again: No More Heroes

Travis Strikes Again har samma punkkänsla som många andra titlar av den karismatiske Suda51. Hans skrupelfria skaparglöd gör några få delar av spelet till enastående, men för det mesta är det ett alldeles för simpelt hack ’n slash med repetitiva slagsmål.

Sju år efter No More Heroes 2
Travis Touchdown – numera pensionerad mördarmaskin – blir uppsökt av Badman av hämndskäl. Sju år efter händelserna i No More Heroes 2 är Travis rostig och ska precis bli ihjälstucken av Badman då de båda plötsligt blir förda in i den demoniska konsolen ”Death Drive MK-II” som aldrig fick en officiell lansering. Inuti de sex spelen till samma konsol måste Travis lära sig spelreglerna och besegra allt i sin väg. Shoutout till det svenska Hotline Miami som är med en bit under introsekvensen.

Arkadlikt handgemäng
Vad som följer är arkadlikt handgemäng. Med en svag attack och en tyngre attack går det att få ihop komboattacker för att sopa banan rent från en skaplig variation av fiender, som ofta differentieras genom avvikande färgscheman. Till hands finns också ”Skill Chips” – säregna och kraftfulla attacker med en uppladdningstid – som valfritt kan placeras ut på olika knappar på kontrollen. Lägg därtill att musiken är extremt enformig och bandesignen nästan bara kvadratiskt utformad så har vi en inte särskilt tillfredsställande speldesign. Ett plus är att det går att spela det ihop med en vän som då får sitt egna uppgraderingsträd.

Vid sidan av detta finns en – vad som som skulle kunna beskrivas som – visuell novell i 40 år gammal grafisk stil. Här sker många kära återseenden av andra karaktärer i No More Heroes-universumet. Spelaren behöver inte göra någonting mer än att sitta och läsa. Inget monumentalt händer och för alla som inte är inbitna fans är det inte särskilt intressant.

Bra dialog
Spelets stora behållning är dialogerna. De är ibland så pass tagna från luften och/eller av rå natur att det inte går att hålla sig för skratt. Det är intressant och fullt av liv. Tråkigt bara att man behöver genomlida mycket mediokert för att komma till nästa samtal.

Travis Strikes Again når inte särskilt långt fram, dock är jag fortfarande fullt övertygad om att en vacker dag kommer Suda51 ge oss det bästa spelet som någonsin gjorts.