Tour de France är ett klassiskt cykellopp som alltid stått högt i kurs. Tyvärr har det ju visat sig att många cyklister går på diverse otillåtna preparat och hela sporten har fått en törn i och med det. Alltså, det är väl inte världens bästa timing av Konami att komma med cyklingsspel precis nu.
Som ni säkert har förstått – har ni inte det blir jag orolig över mitt skrivande – att det handlar om ett cyklingsspel. Man skapar sig en karaktär och sedan ska man träna, tävla och vila sig till toppen. Nu finns det naturligtvis olika spellägen – alla de vanliga, men jag väljer att fokusera på det som spelet går ut på – Tour de France.
I Tour de France skapar man alltså en egen karaktär, med vilken det gäller att ta sig upp i världsrankingen och sedan vara med i det klassiska loppet – Tour de France alltså. Innan man kan hoppa in och tävla med världseliten gäller det att etablera sig, vilket sker genom att man deltar i lokala tävlingar. Spelkaraktärens ranking påverkas av resultaten i dessa lopp, så det gäller att ta det hela på stort allvar. Mellan loppen kan man sedan, med inkörda prissummor, träna eller köpa nya tillbehör med mera. Det är alltså lite lättsammare manager-inslag i spelet – som vanligt på gott och ont. Det är väl bra att man får göra lite mer varierande saker, men ofta blir det hela en pengajakt för att man ska kunna köpa ”det” tillbehöret.
Spelandet är precis vad man kan förvänta sig – spelkaraktären åker runt på en cykel. För att denne ska pinna på lite och inte hamna efter gäller det att cykla, det vill säga trampa på pedalerna. Håller man inne en knapp cyklar man som om man hade all tid i världen och kommer inte förbi någon i det splittrade tävlingsfältet. Därför gäller det att cykla på lite och det gör man genom att man trycker ihärdigt på en knapp och då flyger man förbi alla – det visar sig bara att efter en stund kroknar man, man cyklar alltså in i den så kallade väggen. När man gör det slutar karaktären fungera, allt blir blurrigt och man hör karaktärens tunga andetag. Då kan man bara finna sig i att vara utslagen ett litet tag till krafterna har återkommit och sedan börja cykla igen. För att undvika uttröttning kan man dricka under loppet, men man har bara ett begränsat antal och lägger man upp loppet dåligt går de åt. När man cyklar i koma fungerar inte styrningen som den ska och det är högre sannolikhet att man kör in i något. När man cyklat omkull minskar energimätaren och man blir snabbare utmattad. Lyckligtvis finns det bot på denna trötthet – det heter taktiskt upplagda lopp.
Närt man cyklar bakom en annan cyklist blir det så kallat ”slip stream”, precis som det blir bakom formula 1-bilar till exempel. Denna slip stream gör att man kan åka i framförvarande persons luftmotstånd och kan cykla i samma hastighet som denna, men bara med hälften så mycket kraft. Det gör att man kan cykla och spara krafter. Man kan alltså försöka åka från åkare till åkare för att inte slita ut sig och när man närmar sig mål kan man försöka rycka och hoppas på att vattenflaskorna räcker enda fram. Detta göra att spelet blir taktiskt och inte bara arkad, vilket är både smart och varierande.
Irritationsmomenten finns, låt mig berätta om dem. När man ligger längre fram i fältet och råkar vurpa, då placeras man på samma ställe som där man föll. Det är bara att när man ställs mitt i vägen och står stilla där – då är det lätt hänt att någon bakomvarande cyklist inte är beredd på att man utplaceras från tomma intet och kör rakt i dig. Då kraschar båda och så kan detsamma hända igen – och då är det game over för det loppet. Hur kul är det kan man fråga!
I det stora hela är faktiskt Tour de France ett bra spel som bjuder på lite nytänkande. Att spelet dessutom är smart och genomtänkt gör inte det hela sämre. Gillar man cykling finns – mig veterligt – inget bättre cyklingsspel. Gillar man sportspel kan det här också vara en titel att titta närmare på. Tour de France är ett bra spel för sin målgrupp kan man kort och gott säga.