Top Spin 2 definitivt är en titel att rekommendera till alla som gillar tennisspel och kanske sportspel rent generellt.
När tennisspelet Top Spin släpptes till Microsofts första konsol hände något jag väntat på länge och väl. Äntligen kom ett spel som lyckades med konststycket att överträffa Virtua Tennis, ett spel som länge varit min absoluta favorit när det gäller sporttitlar till konsol.
Top Spin var dock långt ifrån fritt från problem. Karriärsläget var ganska kort, spelmekaniken en smula obalanserad och spelet led av många och långa laddningstider. När så uppföljaren till Xbox 360 utannonserades var jag minst sagt förväntansfull på vad nästa generations Top Spin skulle kunna erbjuda, skulle det bli ett servess eller dubbelfel?
Top Spin 2 är varken eller. Det är på många sätt en uppgraderad version av sin föregångare, som uppföljare bör vara, men klivet upp till en så mycket kraftfullare hårdvara märks inte på det sätt jag förväntade mig. Spelkänslan är mer eller mindre identisk, vilket på sätt och vis är ett plus. Man känner igen sig väldigt snabbt och det dröjer inte många sekunder innan man tajmar slagen och rörelserna med spelaren på precis rätt sätt. Nyheter i del två är dock att de slag man kan avgöra bolldueller med har blivit lite knepigare att utföra. Med detta menar jag sånt som stenhårda forehand, backhand och stoppbollar. Dessa slag måste nu tajmas på samma sätt som till exempel en serv med hjälp av en indikator som berättar om slaget är perfekt utfört eller ej. Missar man med knapptryckningen missar man också med slaget. Detta upplever jag som positivt, då första Top Spin mer eller mindre urartade på grund av att det var för enkelt att slå dessa slag.
Karriärsläget har också fått sig ett lyft då svårighetsgraden och längden är bättre. Nu är det plötsligt inte så enkelt att vinna turneringar och klättra på rankingen. Det tar tid och kräver träning och möda, precis som i verkliga livet. Som spelare följer du ett schema där du kan se när nästa turnering dyker upp men även om det till exempel dyker upp utmaningar från din sponsor och när det är dags att träna din spelare. Det är lättöverskådligt och hyfsat pedagogiskt upplagt. En annan sak som är nytt i serien är att man numera har en bitter rival som följer en genom sin karriär, lite på samma sätt som i nyligen släppta Fight Night Round 3. Detta tycker jag var en rätt så bra idé då matcherna mot rivalen skapar lite krydda och nerv åt något som lätt kan uppfattas som en ganska långsam och ibland enformig klättring på rankinglistan. Det blir liksom en tävling i tävlingen över det hela.
Utvecklingen av spelaren och dess egenskaper sker genom att kämpa till sig stjärnor i olika valörer. Dessa väljer man sedan att distribuera efter eget tycke. Vill man satsa på en baslinje specialist med bra grundslag gör man det, eller kanske en spelare som är inriktad på serv och volley. Stjärnorna får man genom att träna och vinna matcher och det tar ganska lång tid att bygga upp sina olika stats med dessa.
Som jag nämnde inledningsvis led första spelet av långa och tråkiga laddningstider något som tyvärr även detta spel gör. Det tar lång tid att starta upp spelet och lika lång tid att vänta på att data skall laddas mellan olika moment i spelet. Sånt drar ned glädjen i spelandet och ibland känns det som det enda man gör är att rulla tummarna istället för att faktiskt spela spelet.
Grafiken har fått sig ett lyft, men långt ifrån så mycket som kunde förväntats på Xbox 360. Arenorna är mycket detaljerade, spelarna ser bättre ut och är lite mjukare i sina rörelser, men handen på hjärtat ser spelet mer ut som en högupplöst kopia av sin föregångare, än som det generationskifte i grafik man kunde förvänta sig.
Flerspelarläge i spel som detta är ett måste och det är där som det verkligt roliga i spel som detta finns att hämta och självklart finns det stöd för detta i Top Spin 2, både offline och över Xbox Live. Något som är lite trist är dock att det inte går att spela turneringar över Xbox Live, utan man får nöja sig med att endast köra enstaka matcher i singel eller dubbel. Skulle ha varit skoj om det till exempel gått att spela klassiska turneringar som Wimbeldon eller Paris över Xbox Live, men det kanske dyker upp i del tre, vem vet?
Avslutningsvis tycker jag att Top Spin 2 definitivt är en titel att rekommendera till alla som gillar tennisspel och kanske sportspel rent generellt. Det finns mycket att göra i karriärsläget, spelmekaniken är bra och spelet är riktigt skoj att spela mot kompisar och annat folk över Xbox Live. Oavsett om spelet inte levererade hela den ”next-gen”-upplevelsen som jag förväntade mig, är det en mycket solid sporttitel utan några större fel.