Visste du att...
5

Superman Returns: The Videogame

Superman är odödlig – med vissa undantag – men hans Nintendo DS-spel har inte ens puls.

Stålmannen är tillbaka! Tyvärr, får man väl lov att säga i det här fallet. För jag har säkert spelat en massa sämre spel i mina dar, men just nu kan jag faktiskt inte komma på något. Utvecklarna måste på ett tidigt stadie ha insett att Nintendo DS inte hade prestanda eller knappar nog att göra rättvisa åt en fullödig superhjältesimulator. Istället för att försöka pressa in en stor 3D-värld i lilla DS valde de att arbeta efter begränsningarna och pröva något lite annorlunda. Tanken var god, slutresultatet en helt annan historia.

Stålmannen är som bekant osårbar, så här är det istället staden Metropolis som tar skada. En salig blandning skurkar från serietidningens långa historia dyker upp och försöker göra livet surt för de stackars invånarna. Metropolis representeras av en hexagonkarta där fienderna strövar runt och hittar på otyg. Flyttar man Stålmannen till en olycksplats är det dags för ett slumpmässigt minispel. I nio fall av tio går de ut på att man ska hinna runt ett litet område och ordna upp lite saker. Oavsett det rör sig om att stänga interdimensionella portaler, släcka bränder eller svara i telefon så går det i vilket fall bara ut på att trycka på en knapp. För att göra det lite spännande finns det fiender ibland, som man besegrar genom att trycka på en annan knapp. Särskilt underhållande – och med underhållande menar jag egentligen skrattretande – är nog momentet som går ut på nå tidningen Daily Planet i tid för att Stålmannen ska hinna byta om till Clark Kent innan jobbet börjar. Att den klassiska telefonkiosken i det här fallet dessutom råkar vara genomskinlig är bara en extra bonus på vad tänkte ni-skalan.

Men för att få Metropolisborna på bättre humör räcker det inte att ta hand om problemen, man måste stoppa infektionen vid källan och bekämpa själva superskurken. Då startar något som bäst kan liknas vid musikspel, fast utan rytmsammanhanget då. Det gäller med andra ord att trycka på rätt knappar i takt med att de visas på skärmen. På normal svårighetsgrad behöver man nästan vara en supermänniska själv för att klara av det ibland. En tvåhandsfattning med fyra fingrar på varsin av ABXY-knapparna är i alla fall nödvändig, för ibland tvingas man trycka på alla dem på en gång. I bakgrunden får man se Kryptons starke son och hans antagonist dunka på varandra, resultatet beror förstås på hur bra man lyckas knapptrycka. Det är lika spännande som det låter. Ska man säga något trevligt om spelet är ju grafiken i alla fall ganska snygg, om än avskalad, 3D för att vara på Nintendo DS.

Det finns även några olika flerspelarlägen men med tanke på resten av spelet, är det verkligen någon som tror att de är bra? I så fall har ni fel. Ett av lägena har till och med den charmiga bieffekten att alla måste stänga av sitt DS efter att omgången är färdig. Är man ett stort fan av Stålmannen eller bara tyckte riktigt mycket om den senaste filmen… så kommer man nog hata Electronic Arts för vad de gjort med stackars Stålis. Vi andra gör bäst i att helt enkelt inte bry oss.