Star Wars: Knights of the Old Republic

Jag har alltid haft den där pojkaktiga fascinationen för Star Wars. Alltjämt sedan jag såg den första – eller är det fjärde? – filmen för otaliga år sedan har jag drömt och fantiserat om att själv få springa omkring och göra hackbiff med en klarblålysande ljussabel, höra ljudet av stekt människokött när jag hugger ner mina motståndare och känna lukten av bränd hud. Visst, jag är väl lite brutal, det kan jag gott medge. Men visst har du också känt av samma längtan?

Star Wars: Knights of the Old Republic (Kotor), om vi ska börja med att presentera vår huvudrollsinnehavare, är ett spel som spinner vidare på temat om Star Wars, den mystiska kraften och galaxens Jedi-riddare. Tiden för just vårt intåg i detta historiska kapitel är några tusen år före farbror Skywalkers härjande och oron sprider sig snabbt ute i rymden. Storyns öppnande är såväl överraskande som impulsivt och jag drar mig inte för att säga att man knappt hunnit säga maktbalans baklänges innan man blivit totalt insugen.

Som Seela Poolo tog jag då kommandot över handkontrollen och började kämpa mig mot framgång. Nog var jag beredd på en viss krydda action, George Lucas brukar inte släppa iväg spel som inte har just denna ingrediens. Men att bli inkastad i stridens hetta direkt var något jag var föga beredd på. Spelet börjar med att du vaknar upp av att en snubbe som heter Carth knackar dig i huvudet och skriker åt dig att vakna. Det första du ser när du öppnar ögonen är att du befinner dig på ett rymdskepp av något slag, utanför fönstren ser du eldsflammor och du känner redan långt ut i lillfingrarna hur skeppet blir attackerat.

Carth berättar illa kvickt för dig att – just det – någon skjuter på skeppet och att du själv av en anledning du inte kan minnas tagit värvning i skeppets säkerhetsstyrka för en tid sedan. Snabbt som attan måste ni nu ta er till skeppets kommandobrygga för att rädda den mystiska Jedi-riddare som befinner sig där – Bastila. Spelet hade bara börjat och det dröjde bara några minuter innan den första fienden annalkades.

Annorlunda strider
Som gammal actionräv vill jag påstå att jag är van vid att få gå lös på min motståndare med yxor, sablar, pistoler, gevär och kökssaxar, bland annat. När nu spelet plötsligt pausades och stackars Seela såg ut som hon fastnat i luften trodde jag först att spelet hängt sig, men ack så jag bedrog mig. I skärmens överkant såg jag strax texten ”Enemy spotted, gameplay paused” blinka frenetiskt. Känslan jag fick var snarare ”åh nej” än ”yippie”, men allt var inte som det verkade.

Striden i Kotor går till lite som i Neverwinter Nights, när en fiende möts så avbryts spelet och du får tid över att byta utrustning, ta på dig stridshandskarna och dela ut order till gruppen du styr. När du sedan är klar så kör du igång spelet igen och ser hur det hela utvecklar sig. Vill du sedan under stridens moment ännu en gång pausa så går detta givetvis utmärkt. Är du dock av den brutalare typen, kanske något för självsäker på din grupps förmågor, så är det bara att trycka på A så köttar striden på direkt och gubbarna/gummorna gör sitt bästa efter förmåga.

Moralpoäng
När jag nu liknat spelet vid Neverwinter Nights så har jag nog skrämt bort en del potentiella köpare, fast kanske ändå vunnit ett par. Jag tror inte så många av er blir så förvånade när ni får höra att man får XP (experience) för det mesta man i spelet åstadkommer heller. Likaså efter strid. Men ens handlingar värderas i Kotor på mer än ett sätt, nämligen även i gott eller ont – light side points och dark side points. Vilken Star Wars-connoiseur som helst och troligtvis en hel bunt fler människor vet att det i Star Wars förekommer två sidor av kraften, den ljusa och den mörka. Hur du bemöter människor, på vilket sätt du löser uppgifter och vilka strider du hoppar in i har enormt stor vikt på åt vilket håll resan går. Redan från början har du alltså valen klara för dig. Vill du leva ett liv i godo eller i ondo? Det mesta går att ordna i det här spelet.

När jag normalt sett recenserar PC-spel brukar jag alltid ha med ett stycke om grafiken, i vilket jag dessutom ofta klagar på att spelet är så förbaskat krävande. Om detta beror på att min dator är för dålig tänker jag inte tala om, men fröjden med Xbox-recensioner är just att slippa detta. Samtidigt vill jag påstå att grafiken inte bara är en fröjd för ögat utan även något av ett mästerverk. Du lär inte bli besviken, fastän din standard må vara något hög.

Kom till saken!
Vad du troligtvis vill veta nu är om Star Wars: Kotor är något att ha, och än mer, är det värt att köpa? Jag vill faktiskt påstå att det här är ett höjdarspel, ett spel där musiken känns direkt som hämtad ur originalfilmerna och känslan av en flåsande Darth Vader i nacken infinner sig efter bara några minuter. Grafiken lämnar inget utrymme för ytterligare önskemål, längden och möjligheterna i spelet är näst intill oändliga och gränssnittet känns såväl genomtänkt som väl utarbetat. Men ändå drar jag mig för att ge det här spelet högsta betyg. Du kan kalla det feghet, men ändå har jag en krypande känsla av att något litet saknas. Min slutsats är hur som helst att det är här ett spel du bör ha i din samling, utan tvekan. Speciellt om du är Star Wars-groupie.

Och du… May the force be with you!