Text: McGyver
Wakeboarding är inte direkt vanligt i våra trakter, för dig som inte är så insatt i ämnet kan jag berätta att wakeboarding utförs på detta vis: man står på en sorts surfingbräda och håller i ett rep med ett handtag, i andra ändan finner man en båt, i de flesta fall en båt med lite mer drag i.
Spelet bjuder på detaljerade och varierade banor på hela 11 orter, bland andra Venice, Belize och Hong Kong återfinns på menyn. Vid första anblicken verkar spelet väldigt begränsat, när båten alltid kör samma rutt, och spelaren håller ett stadigt grepp om sitt rep, men med en enkel knapptryckning släpper åkaren repet och hela sjön med tillhörande båtar, hus och ramper står för spelarens fötter. Det går naturligtvis inte att surfa fritt hur länge som helst, man måste se till att man har ordentlig fart när man släpper linan. Trycker man en gång till på repknappen kastar båtföraren tillbaka linan, jag kan bara inte förstå hur han alltig lyckas kasta repet precis i handen på mig även om jag så befann mig 10 meter över horisonten mitt inne i en backflip med trippelskruv…
Det finns som i alla andra av O2:s extremsportspel massvis med trick att lära sig och det går dessutom att kombinera tricken men hjälp av så kallade manuals och rails. Detta är ändå inget nyskapande, alla spel i den här genren använder samma system, men det fungerar felfritt. Svallvågorna som bildas efter båten fungerar som ramper, som i sin tur hjälper spelaren att ta sig upp på båträcken, tak och andra våghalsiga attraktioner.
I stället för ett tidsbaserat karriärläge har man valt att använda sig av en såkallad groove-mätare, när den når botten är det färdigsurfat, men det går att höja eller stabilisera mätaren om man hela tiden ser till att göra sköna trick och långa trick-kombinationer.
Tröttnar man på att surfa så finns det alltid små uppdrag där spelaren själv får köra båten, och råkar man befinna sig i goda vänners lag en grådaskig söndagskväll kan man alltid roa sig med lite Co-Operative wakeboarding, en spelare kör båten och den andra hänger efter i vanlig ordning. I spelläget där man själv kontrollerar båten kan man köra runt hela banan och utforska nya ramper och hemliga platser, dessutom finns det ett antal båtutmaningar, där spelaren ska följa checkpoints och samla bensindunkar. Surrealism i detta spelläge är något man satsat på, den som har sett Drömkåken med Björn Skifs och trodde att den var en fingervisning om vad det knäppaste man kan göra med en båt får tänka om, när man i det här spelet tar lite fart och hoppar upp på tak utan problem.
Det finns sju proffsåkare att välja mellan, däribland tre bekiniklädda tjejer, men det är som sagt Shaun Murray som står i rampljuset. Klarar man sig bra under en åkning kan man få såkallade statpoäng, som uppgraderar åkarens egenskaper.
Hållbarheten är i regel alltid bra för spel i denna genre, så även denna gång. Inlärningskurvan är relativt hög, men efter en halvtimma börjar trickmönstret fastna och allt börjar gå som på räls.