Text: Spoof
Efter att ha haft huvudrollen i inte minde än tre spel till Playstation introduceras nu den charmige Spyro till Playstation 2. Den här gången är spelet inte signerat av Insomniac som de tidigare delarna, utan det är Universal som fått i uppdrag att föra vidare Insomniacs arv.
Spelet börjar med att Ripto, spelets skurk, sprider ut alla trollsländor världen över vilket resulterar i att alla drakar förlorar sina krafter. Det är självklart Spyro som tar på sig ansvaret att samla ihop alla trollsländor runt om i världen och på så sätt återge kraften till drakarna.
Spyro är numera ett väldigt ordinärt plattformsspel där man springer hoppar och glidflyger genom olika världar och samlar på dig föremål. Precis som många av dagens plattformsspel ligger det en ganska stor tyngd på att samla på saker, vilket givetvis får spelet att hålla lite längre och verka lite större än det är. Vissa gillar det, andra inte. Därav säger jag inte att spelet är stort eller håller längre, för det gör det inte.
Det står ganska snart klart att detta inte är den uppföljare som de flesta kanske önskat sig. Grafiken ser ut som något från Playstation dagar och dessutom är bilduppdateringen under all kritik. Inte nog med att grafiken inte är speciellt snäll mot ögonen, spelet levereras dessutom med långa laddningstider och ett antal mer eller mindre allvarliga buggar. Vid ett tillfälle hängde sig spelet under sparningssekvensen med den obligatoriska ”do not remove the memory card or turn of the console”-texten. Efter en stunds väntade och en tyst vädjan till PS2-guden var jag tvungen att stänga av konsolen och hoppas på att händelsen inte lämnat mig med ett korrupt minneskort. Den här gången var turen på min sida då kortet överlevde utan bestående men. Hur som helst är det inget man vill råka ut för, spelet hänger sig allt som oftast vilket är helt oacceptabelt för ett konsolspel, sådana problem lämnar vi åt PC-spelarna.
Egentligen är det inte mycket som hänt med spelet sen seriens glansdagar och det är där spelet faller. Man får känslan av att inte ens spelskaparna riktigt trodde på det här spelet när de gjorde det, vilket lyser igenom hela spelet. Det känns ihåligt, tråkigt och oinspirerat, gammalt skåpmat helt enkelt.
Med så många bättre plattformsspel ute på marknaden blir det svårt att rekommendera Spyro förutom till kanske de mest hängiva Spyro-älskarna. Gillade du de föregående delarna väldigt mycket så kan du kanske ge det här spelet en chans, men förvänta dig inget nytt, bara mer av det gamla. Men mitt råd är istället att följa Insomniac och köpa Ratchet and Clank istället, det är ett alldeles fenomenalt spel och det bevisar att ett bra spel bygger på så mycket mer än en licens och en gullig huvudrollsinnehavare.