Skies of Arcadia: Legends

Mycket kan sägas om Gamecube, men en sak som jag tror att de flesta kan enas om är att den har haft en brist på storslagna episka rollspel. Jag vågar nästan påstå att det har sett tunt ut på Nintendos konsoler – eventuellt borträknat de handhållna konsolerna – sedan SNes glada dagar. Därför kanske det är extra intressant när undantaget är ett faktum och ett stort turbaserat rollspel når hyllorna, även om det råkar vara ett konverterat spel från en numera dödförklarad konsol.

När Skies of Arcadia släpptes till Segas Dreamcast för ungefär tre år sedan så blev det hyllat av många TV-spelskritiker. När man tänker på Sega och rollspel är det kanske först och främst spel som Phantasy Star som ploppar upp ur minnet, och det har nog sina orsaker. Skies of Arcadia hann inte bli någon större försäljningssuccé mycket på grund av Dreamcasts svåra situation som till slut skulle leda till att konsolen slutade produceras. Kanske är det bland annat därför som Sega nu bestämt sig för att ge spelet en andra chans (eller för att det är billigt att konvertera/Red).

Handlingen i Skies of Arcadia: Legends utspelar sig i en värld bland molnen där öarna som människorna bor på svävar fritt uppe i luften. Du är med i ett sjörövargäng som kallar sig Blue Rogues. Till skillnad från traditionella pirater som själ från allt och alla utan pardon, så är Blue Rogues ett sjörövargäng som har mer liknelser med Robin Hood. De stjäl från rika bestyckade skepp och allra helst från dem som tillhör det elaka imperiet.

Spelet börjar med att man intar rollen som Vyse och hans bästa vän Aika som tillsammans med resten av Blue Rogues besättning är ute på ett rutinuppdrag. Man ska borda ett av imperiets skepp och stjäla deras last. Ombord på skeppet visar det sig dock att lasten förutom rikedomar även innehåller en tjej klädd i konstiga kläder och utsmyckningar som kommer från en avlägsen del av den värd man befinner sig i. Innan man vet ordet av så leder denna upptäckt in dig på ett långt och farofyllt äventyr.

Spelstilen i Skies of Arcadia: Legends påminner i mångt och mycket om andra turbaserade rollspel i sitt upplägg, som till exempel Final Fantasy. Man går runt med sin figur i ett tredjepersonsperspektiv och möter fiender slumpmässigt och bekämpar dem med en arsenal av vapen, magier, specialtekniker och diverse föremål. Så långt är allt sig likt, men förutom det kan man även åka runt med sitt piratskepp och slåss mot andra skepp.

Miljön är helt i 3D, både innanför som utanför strider och ombord på skeppet. Grafiken är inte dagsfärsk och det märks, men den är ändå välgjord för att vara så gammal. Man skulle kunna säga att spelet imponerar estetiskt sett men inte tekniskt. Ljudet är bra, speciellt musiken med dess harmoniska slingor som bitvis ger en gåshud av välbehag. Röstskådespeleriet imponerar inte, men det är heller inte sämre än det brukar när det handlar om dubbningar på tv-spel.

Storyn är både välskriven och välregisserad och det finns en hel del sidouppdrag som ytterligare drygar ut den redan relativt långa speltiden. Det bidrar även till att hålla spelet mindre linjärt. Spelet kanske inte är lika imponerande till det yttre som Final Fantasy och andra giganter inom genren, men jag tycker att det har det där lilla extra som gör att man återkommer till spelet gång på gång.

Vi Nintendo-spelare har, som jag nämnde i början av recensionen, inte blivit alltför bortskämda med storslagna rollspel på senare tid och även om Skies of Arcadia: Legends varken är nytt eller kanske det absolut främsta i sin genre. Det är välgjort och väldigt underhållande att spela och det är två faktorer som åtminstone för mig väger tungt när det handlar om rollspel. Har man ingen Dreamcast – eller aldrig haft det – och är intresserad av ett stort och välgjort rollspel till sin lilla kub har man inga ursäkter för att inte ta en närmare titt på Skies of Arcadia: Legends. Spel av den här kalibern blir man inte alltför bortskämd med. Visst, det är inte nytt och det kanske inte når ända fram för att stjäla förstaplatsen från Square, men det är inte heller så väldigt långt ifrån. Men jag kan nog påstå att det med lätthet är det bästa rollspelet till Gamecube just nu. Vill man ha ett rollspel att fördriva tiden med i väntan på att Final Fantasy: Crystal Cronicles dyker upp är detta en väldigt het kandidat.