Klassiska bilspelet Ridge Racer har verkligen fått nytt liv, två versioner kommer i år – en till Nintendo DS och en till Sony PSP. Den sistnämnda kommer inte att se dagens ljus innan september, men Nintendo-versionen kan man sätta tänderna i redan nu.
Till att börja med kan sägas att Ridge racer som var ett av de hetaste spelen till Playstation när den kom ut, men det var cirka 10 år sedan nu. Det gör att konceptet har bleknat ut en aning och bilspelen har förändrats. Nu för tiden är det att styla sin bil och göra den bättre som är på tapeten. Det som Ridge racer DS erbjuder är 100 procent arkadracing och helt utan att hymla om det. Här kör man snabbt, bilarna tar ingen skada, musiken är stressig technopop och vare sig förare eller bilar är verkliga.
De som kört originalet känner igen allt, det handlar om att lära sig sladda rätt tills man får en av bilarna som går som på räls. Tekniken för att få till sladdarna går ut på att släppa man gasen en sekund, styr i kurvans riktning och sedan gasa fullt för att på så sätt få fyrhjulssladd och glida genom kurvorna. Får man för mycket sladd får man parera åt motsatt håll från kurvan och klantar man till det sladdar man okontrollerat tills grepp återkommer eller en vägg kommer ivägen. Tanken är att man ska sladda kontrollerat.
Att styra på styrkorset, som på den gamla goda tiden innan analoga kontroller dök upp, fungerar bra. Jag brukar gilla att styra på styrkorset i bilspel, men här saknade jag av någon anledning den analoga kontrollen. Kanske börjar bli för van med den från alla konsolspel? Att Nintendo DS har två skärmar gör liten nytta i det här spelet, den undre fyller väldigt liten funktion i ärlighetens namn. Grafiken är ganska snygg, ljudet är godkänt och allt som allt är Ridge racer DS ett relativt bra spel, men det tillhör inte längre toppskiktet utan är numera en ganska ordinär titel.