Resident Evil 4 är tillbaka och det är den bästa versionen av spelet någonsin – ett måste för alla Wii-ägare över 18 år.
Ursprungligen släpptes Resident Evil 4 till Gamecube för lite drygt två år sedan och att stöpa om den gamla skräckserien i en mer actionbetonad skrud var precis vad som behövdes. Då liksom nu är det en triumf för actiongenren. Capcoms mångåriga erfarenhet märks, för de har en fingertoppskänsla få andra spelkreatörer kan närma sig. Trots att spelet är uppemot tjugo timmar långt så lyckas de variera scenarier och miljöer för att ständigt hålla intresset på topp. Även fast jag har många goda minnen av spelet så blev jag faktiskt överraskad över att det fortfarande står sig så bra så här två år senare.
Det blir inte sämre av att Wii-utgåvan är den allra bästa versionen av spelet. Den redan ypperliga grafiken har putsats ytterligare några snäpp och är det vassaste som Wii presterat hittills. Det är ju för övrigt aningen ironiskt att det enda andra spel som är i närheten av att konkurrera på den fronten – Twilight Princess – också började som ett Gamecubespel. Dessutom finns det nu stöd för äkta widescreen och progressive scan, precis som i Playstation 2-versionen. Något annat som lånats från den utgåvan är Separate ways, ett extraäventyr där man spelar som kvinnliga agenten Ada Wong och får se delar av handlingen ur ett annat perspektiv. Trots att miljöerna är repriser ur huvudäventyret presenteras de på nya sätt och det är fem stabila bonustimmar som bjuds.
Sina Gamecube-rötter till trots är Resident Evil 4 också ett av de första spel som använder Wii-kontrollen på ett riktigt bra sätt. Istället för att slänga in viftande i tid och otid så nyttjas den ganska konservativt men tillför ändå mycket. När man drar fram vapnet kan man sikta runt på skärmen genom att peka vilket gör det mycket lättare att få till vettiga headshots och snabbt träffa mål på olika ändar av skärmen. Man kan faktiskt även spela med en classic kontroller eller gammal Gamecube-kontroll vilket jag prövade mest för att stilla nyfikenheten och jag blev ärligt talat chockad över hur mycket klumpigare och trögare det kändes.
Men man panorerar inte själva vyn med Wii-kontrollen utan liksom förut med den analoga styrspaken vilket fortfarande gör det hela lätthanterligt. Att inte behöva sitta och precisionspeka under hela spelet innebär också att man får tillfälle att vila handleden ganska ofta, något som annars varit ett problem i de förstapersponsskjutare jag spelat till Wii. En annan nymodighet är quick knife som innebär att man kan använda dolken genom att endast vifta lite på Wii-kontrollen. Det låter inte som en stor grej men med tanke på hur många föremålsgivande tunnor man behöver slå sönder under spelets gång så är det väldigt bekvämt, samtidigt som det ger tillgång till en blixtsnabb attack om en fiende skulle råka komma lite för nära.
Vad har hänt på två år? Inte så mycket tydligen, för det har fortfarande inte kommit något i genren som överträffar Resident Evil 4. Jag finner att jag – vilket är mycket olikt mig – sitter och sträckspelar det. Igen. Capcom har fångat mig ännu en gång, precis som för två år sedan. Har du inte gett dig på Resident Evil 4 sedan det ursprungligen släpptes eller – hemska tanke – inte överhuvudtaget så bör du passa på nu. Detta är den definitiva versionen av 2000-talets bästa actionspel.