Man skulle kunna säga att allt började redan 1996 när ett legendariskt samarbete mellan det då regerande spelföretaget Nintendo och rollspelspionjärerna på Square, som nu för tiden kallas Square Enix, gav spelvärlden Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars till Super Nintendo. Trots bra kritik och höga försäljningssiffror så släpptes spelet förvånansvärt aldrig i Europa. Men som tur är så var Super Mario RPG bara början på Marios rollspelskarriär. Det andra rollspelet med Mario i huvudrollen ville Nintendo döpa till Super Mario RPG 2 men på grund av att Square inte längre var en samarbetspartner så blev detta en juridisk omöjlighet. Spelet, som släpptes till Nintendo 64, fick den nu välbekanta titeln Paper Mario eftersom Mario var en platt tvådimensionell figur i en tredimensionell värld. Spirituella efterföljare så som två bärbara rollspelsäventyr samt ett Paper Mario på Gamecube gjorde spelserien till en av Marios mest välkända.

Spelet med den enkla och smått fantasilösa titeln Super Paper Mario är Marios första framträdande på Wii och visar sig vara revolutionerande på ett lite oväntat sätt. Istället för att använda sig av konsolens annorlunda kontrollmetod för att förändra spelkänslan i serien så har Nintendo valt att göra spelet mer av ett sidscrollande pusselspel än ett traditionellt rollspel. Rollspelselement så som erfarenhetspoäng och möjligheten att samla på sig användbara föremål finns kvar men spelets huvudkomponenter är helt förändrade. Man rör sig på en tvådimensionell bana precis som i ett klassiskt plattformsspel men man kan när som helst ändra kameraperspektivet så att världen blir tredimensionell. Det är den här förmågan som gör att spelet sticker ut från mängden och är huvudingrediensen i hela spelet. De kallar förmågan Flip och så fort du stöter på ett problem så löser man det oftast genom att flippa världen. Andra sätt att lösa pussel i spelet är genom att använda en av sina hjälpsamma pixelfigurer som man samlar på sig genom spelets gång. Genom att välja en av många pixlar ger man sin karaktär en speciell förmåga så som förmågan att lyfta upp saker, att krympa i storlek, att släppa bomber eller att slå med en hammare.

Handlingen i Super Paper Mario är i grund och botten den föga oväntade historien om en ond figurs önskan att förstöra världen och Marios kamp att sätta käppar i dess hjul. Förutom denna stereotypiska grundhistoria så är mycket i spelets handling faktiskt relativt annorlunda och stundtals oväntad. Spelets ärkeskurk heter Count Bleck, en monokel och höghattbärande magiker med ett skratt man inte kommer glömma i första taget. Count Bleck har fått tag på en magisk bok som kallas the Dark Prognosticus och med denna har han skapat ett oroväckande svarthål som sakta slukar alla världar och dimensioner i existens. Till sin hjälp har han sin sekreterare Nastasia, den starka men dumma O`Chunks, den interdimensionella Dimentia samt den formskiftande Mimi. Vad Count Bleck inte räknat med är att en figur som heter Merlon innehar en bok kallad the Light Prognosticus som han använder för att hitta den utvalde hjälten, Mario. Handlingen i Super Paper Mario är ibland lite för utdragen med långa konversationer som ibland inte verkar leda någonstans, men i det stora hela så är den ändå underhållande, humoristisk och innehåller en del oväntade vändningar.

Under spelets gång kommer Mario besöka ett stort antal varierade världar där han får göra allt från att simma under havet till att flyga runt i rymden. Mario får även hjälp från spelbara karaktärer så som Princess Peach och den före detta ärkefienden Bowser för att förhindra alla världars undergång. Alla karaktärer har specialförmågor som behövs för att lösa pussel, besegra fiender och komma vidare i spelet.

Den tvådimensionella grafiken i Super Paper Mario är klassiskt retrominimalistisk men figurerna och miljöerna har aldrig tidigare sett så runda och skarpa ut. Jag önskar djupt att Nintendo någon dag gör ett renodlat plattformsspel med tvådimensionell grafik av den här kalibern. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om den tredimensionella grafiken i spelet. När man ändrar till det tredimensionella perspektivet i spelet så känns det mesta väldigt kalt och överdrivet simpelt men denna enkelhet går att förlåta med tanke på att spelet huvudsakligen är tvådimensionellt samt att enkelheten förtydligar spelets pussel. Som man kunde förvänta sig så innehåller Super Paper Mario inga röster och de flesta ljudeffekter är hämtade från tidigare Mariospel. Musiken är en skön blandning av nya stycken och gamla favoriter.

Handlingen, humorn och designen i spelet är både välgjord och charmig men uppskattas nog mest av lite äldre Nintendo-entusiaster som varit med sen 8-bitarstiden. Svårighetsgraden är allt som oftast ganska låg men en del pussel är oväntat krävande. De föremål man plockar på sig under spelets gång är förutom de man får hälsa av relativt onödiga då man kan klara spelet nästan lika bra utan dem. Det är även lite underligt att man i detta spel får hälsa genom att äta svampar och växer i storlek när man får tag i en stjärna, vilket inte riktigt är som det brukar.

Super Paper Mario började visserligen sin utveckling till Gamecube men spelets övergång till Wii gav det en potential för innovation som tyvärr inte blivit uppnådd. Trots detta så är Super Paper Mario ett av de mest köpvärda spelen på Wii och en charmig titel som jag kan rekommendera till både yngre spelare på grund av sin ljumma svårighetsgrad och till äldre spelare på grund av alla sköna retroreferenser och den underhållande handlingen.