Visste du att...
8.5

Phoenix Wright: Ace Attorney Justice for All

Är man det minsta intresserad av bra handling i ett spel får man inte missa Phoenix Wright: Ace Attorney Justice for All.

Sällan har jag upplevt ett spel med sådan värme och berättarglädje som Phoenix Wright: Ace Attorney. Ett upplägg som i sämre händer kunde ha blivit enahanda och intetsägande blev istället till ett av ett fåtal spel någonsin som väckt äkta känslor hos mig. Justice for All gör samma sak igen, fast både bättre och sämre på en gång.

Justice for All är liksom sin föregångare en rättegångssimulator i lagom skruvat japansk version. Konceptet låter riktigt tråkigt om man försöker beskriva det. Som försvarsadvokaten Phoenix Wright gäller det förstås att frikänna sin klient och spelet är uppdelat i två delar. Först letar man bevis och frågar ut vittnen i ett läge med starka vibbar från svunna tiders peka-och-klicka-äventyr, och pekpennan fungerar om möjligt ännu bättre än en mus i det här sammanhanget. När detta väl är gjort börjar spelets huvudnummer – rättegången. Folk pratar på, och med jämna mellanrum får du tillfälle att bestämma vad du ska göra härnäst. Mer interaktivt blir det i vittneskonfrontationerna. Du kan pressa vittnena på fler detaljer om det är något du inte riktigt tycker stämmer. Slutmålet är alltid att hitta någon slags motsägelse, antingen internt i vittnesmålet eller mot ett bevis. Det är inte alltid fullt så lätt som det låter, och man får anstränga sina små grå ibland. Se, sade jag inte att det skulle låta ganska trist?

Det som gör hela spelet är manuset, persongalleriet och stämningen. Varje karaktär man möter känns om inte verklig så i alla fall som en riktigt övertygande karikatyr av verkligheten. Den ohjälpligt förvirrande detektiven, den naiva medhjälparen och till och med den sadistiska åklagaren är personer man verkligen kommer att bry sig om. Det här talar väl illa om min verklighetsuppfattning, men säg mig när du sist faktiskt oroade dig för en tv-spelskaraktärs välgång. En härlig design och några av de senaste årens absolut vassaste musikslingor gör sitt för att ytterligare skapa sympati för alla de vilsna själar man stöter på.

Även själva huvudhandlingen är mästerligt författad med tillräckligt med plot twists för att göra självaste Hideo Kojima (spelet Metal Gear Solids skapare) stolt. Ofta tar det lång tid innan den verklige mördaren, för det handlar ofelbarligen om mordfall, börjar uppenbara sig och för det mesta famlar man bara i mörkret för att förhindra det till synes oundvikliga skyldiga domslutet. Men – och detta är något man tidigt får inpräntat som försvarsadvokat – till slut kommer alltid sanningen fram om man inte ger upp.

Översättningen, så viktig i ett spel som detta, förtjänar också en eloge. Inte sedan Working Designs gick i graven har jag sett en så välgjord lokalisering. Alla karaktärer pratar verkligen naturligt – och om du tänker efter så inser du hur ovanligt det är i tv-spelsvärlden – och smarta ord vitsar och populärkulturreferenser står som spön i backen.

Men Justice for All är mer än bara en semiinteraktiv bok. Lyckan när man efter svettiga timmar äntligen lyckas punktera ett till synes vattentätt vittnesmål är nästintill orgasmisk, och då är det en härlig känsla att faktiskt kunna skrika Objection! i mikrofonen. Phoenix lutar sig framåt och slår händerna i pulpeten: Your honour: this witness is lying, and I can prove it!, säger han och pekar sitt finger mot vittnesbåset. När sanningen börjar komma fram ryggar åklagaren tillbaka som om skjuten med en pistolkula, åskådarna mumlar upphetsat, och domaren tar på sig sin strängaste min och åberopar ordning i rättssalen genom att dunka med sin klubba. Då är spelet som bäst.

Fantaster av det första spelet kan komma att påpeka att Justice for All är kortare, har sämre musik i en del kritiska ögonblick och egentligen bara kör vidare på samma spår som föregångaren. Och det är ju svårt att säga emot. Men då kan man kontra med att psyche-locksystemet gör de tidigare mindre roliga utforskningsdelarna mer spännande och möjligheten att presentera även personporträtt breddar spelupplägget markant. Det har sagts att Phoenix Wright saknar omspelningsvärde, och det är delvis sant. Det är inte mycket nytt att upptäcka andra gången man kör igenom det, men det har omspelningsvärde på samma sätt som en god bok eller en bra film. En berättelse man vill återuppleva efter ett tag för att se alla detaljer man inte tänkte på första gången. Men bekymra dig om omspelningsvärdet senare – din första uppgift är att skaffa och spela igenom det en gång. Är man det minsta intresserad av bra handling i ett spel får man inte missa Phoenix Wright: Ace Attorney Justice for All.