Skillnaderna mellan Outrun 2006 och dess föregångare Outrun 2 är ganska minimala. Det enda som egentligen har hänt är att arkadspelet Outrun 2 SP tillkommit. För de som redan spelat Outrun 2 innebär det i princip bara 15 nya banor så om man inte fullständigt avgudade det spelet kan man lugnt hoppa över Coast 2 Coast. Men om man inte har testat serien sedan 80-talets arkadhallsera då? Jo, då kan det kanske finnas en del att hämta. Även om inte mycket hänt sedan dess. För den fullständigt oinvigde kan det vara lägligt med en liten grundkurs i vad Outrun går ut på. Spelaren kör en Ferrari längs soliga amerikanska vägar med en kurvig blondin vid sin sida. Nej, mer än så finns nog faktiskt inte att säga.

Som de flesta antagligen förstått vid det här laget rör det sig om ett tämligen arkadartat bilspel. Realismen lyser med sin frånvaro, här handlar det om att sladda genom kurvorna på läckrast möjliga sätt. Det är riktigt kul i all sin enkelhet. Körkänslan finns där, ingen tvekan om saken. Med spel som Daytona USA och Sega Rally i bagaget vore det ju underligt om Sega inte fick till den delen i alla fall. Ett lätt tryck på bromsknappen räcker för att glida igenom den allra tuffaste u-sväng utan att tappa fart. Men Outrun 2006 är simpelt, inte lätt. På de svårare banorna krävs det benhård koncentration för att komma fram till målet.

Musiken är en av spelets höjdpunkter. För det mesta rör det sig om ommixade spår från originalspelet men man behöver inte vara retroromantiker för att uppskatta låtar som Magical sound shower eller Risky ride. Kör jag någon gång en riktigt Ferrari längs en strandväg i Kalifornien vet jag vad som kommer snurra i min cd-spelare. Man känner nästan vinden i håret även inne i ett mörkt kontorsrum här i Sverige.

Men även om Outrun 2006 är en behaglig upplevelse så är ett smärtsamt uppenbart att det i grunden är ett – eller två om man vill vara petig – arkadspel. Det finns ett påklistrat uppdragsläge men inte ens det hjälper så mycket i slutändan. Sega är fantastiskt bra på att göra arkadspel men nästan lika fantastiskt dåliga på att göra hållbara hemmaversioner av dem. Köp soundtracket och släng några tior i närmsta arkadmaskin istället – du sparar pengar och missar inget väsentligt.