NHL-spelen har alltid varit en av mina favoriter. Redan för massor av år sedan spelade jag EA Hockey till Sega Mega Drive och var helt såld. Sedan kom otaliga versioner, till och med Elitserien som svenska Neurostone lokaliserade. Även om uppdateringarna varit få mellan vissa versioner har man spenderat mycket tid med varje spel. Det var lika kul varje år att samla killarna och spela turneringar. Även om Peter Josefsson oftast vann – röta är det enda jag säger. Den första transaktionen var mellan Mega Drive till Playstation och det första försöket var inte speciellt lyckat. Nästa års spel hade förbättrats avsevärt och det höjde ribban samt satte standard för hela genren. Nu är det tags för nästa steg uppåt i spelmaskinsgenerationerna – NHL 2001 till Playstation 2.
Redan under hösten såg jag en beta-version som EA Nordic hade för demonstration. Den var snygg, men var rätt ryckig. Speltestaren försäkrade mig om att ryckigheten skulle vara borta till slutgiltiga versionen av spelet. Under demonstrationen åkte jag dessutom på spö enligt noter, eller, jag torskade i alla fall med fyra mål. Surt sa räven.
När så äntligen spelet kom i min hand – och sekunderna senare i min Playstation 2 (som inte är speciellt blå – tack för den Sony) steg förväntningarna och jag såg fram emot timmar av spelande. Men, och det är ett jättestort MEN här. När jag skapat min spelare – 71 Johansson – och gjort alla val kommer spelet igång. Då rycker det fortfarande och dessutom får jag ingen fason på spelet. Jag får ingen extra skjuts av ”speed burst” och när jag har blivit tacklad ligger spelaren och simmar i sekunder som känns som minuter. Jag spelar en match och fattar inte vad som hänt – ska det vara såhär? Med en viss misstanke går jag till options och ser att man kan ändra på allt. Klart det är bra att man kan ändra på saker och ting, men hur kul är det att spela mot kompisar som är vana med sin inställning. ”Klart du vinner, jag är ju inte van med…”. Efter att ha ökat speed burst, snabbat på återhämtning efter tackling och höjt svårighetsgraden testar jag igen. Nu flyger spelarna fram och det är fortfarande svårt att kontrollera. Det visar sig att ökad svårighetsgrad har lite att göra med AI och desto mer med spelhastighet. Jag har så att säga satt turbo på turbo. Nu har jag sänkt hastigheten och då är jag framme vid mål; spelet är som det är på gamla Playstation. Borde det inte varit inställt så som ”default”? Det är ju de man är van med. Så efter 30 långa och irriterande minuter kan jag äntligen njuta av att spela hockey.
När jag äntligen tar mig an Stanley cup, med mina kära Anaheim – det blir roligare att spela med ett lite sämre lag kontra Avalanche – så är ju dock fortfarande ryckigheten kvar. Den är inte konstant, men att den över huvud taget finns är ju förvånande. Skärpning EA.
Eftersom den här recensionen är skriven i juni – console.fragzone.se fanns ju inte tidigare – kan jag säga följande som en slutkläm; Köp inte NHL2001 nu, vänta hellre till september eller kanske oktober, när NHL 2002 kommer. Jag har i och för sig inte sett det, men jag kan nästan garantera att det kommer att vara mycket bättre. Jag hoppas i alla fall på det.