Text: Caracarn
Myst är ett av de mest klassiska spelen som släppts till PC och det har fått otaliga utmärkelser. För några år sedan kom uppföljaren Riven och förra året kom Myst III: Exile till PC och nu har det alltså blivit konverterat till Playstation 2.
För de som inte spelat något av de tidigare spelen så ska jag förklara hur allt hänger ihop: En person vid namn Atrus skriver böcker där han beskriver olika världar och dessa böcker blir sedan en länk in i den världen. Det är inte några normala böcker som den här killen skriver, utan de är väldigt konstiga och det finns ett antal olika problem som måste lösas i varje bok.
Spelet börjar med att en bok som Atrus har skrivit blir stulen av en man som heter Saavedro. Denne Saavedro flyr in i en av världarna och det blir spelarens uppgift att följa efter honom för att återta boken, jakten kommer att ske genom flera olika världar med mycket varierande utseende.
Myst går enklast att beskriva som ett peka-och-klicka-spel i förstapersonsperspektiv. Man går sig mellan fasta punkter och rör sig alltså framåt några meter i taget, sedan får man titta sig omkring och leta efter saker att klicka på. Just detta letande blir vad man gör så gott som hela tiden. Klicka fram en ruta – leta efter något att klicka på, klicka fram en ruta – leta efter något att klicka på, klicka fram en ruta och så vidare – ni förstår poängen. Ibland så stöter man på ett problem som kan bestå av att dra i rätt spakar i rätt ordning eller placera pinnar i ett speciellt mönster. Problemen är ofta väldigt kluriga och man sitter ofta som ett frågetecken och förstår ingenting, till sin hjälp finns dock ledtrådar utplacerade i världarna – dessa är dock ofta lika luddiga som problemen. Ett annat problem är att man ofta inte vet var man kan gå, det har hänt att efter en lång stunds svärande så klickar man på vad som ser ut att vara en vägg och helst plötsligt så går man längs en stig som inte syntes förut. Detta blir oerhört frustrerande i längden och höjer inte direkt spelglädjen.
Laddningstiderna är på tok för långa, att det laddar fem sekunder varje gång man flyttar sig en liten bit är helt åt skogen. Detta i kombination med att det ibland tar 20 klickningar att ta sig dit man vill ger en nu-stänger-jag-av-och-kastar-spelet-i-soptunnan-känsla.
Jag tycker personligen att originalet Myst var ett väldigt trevligt spel och ärligt talat mycket bättre än Myst III:Exile. Det är på tok för långsamt, ordentligt trist och irriterande. Det enda positiva är vissa pussel som kan vara intressanta, fast dessa är sällsynta. Att det sedan är ett väldigt vackert spel hjälper inte upp betyget något. Om du aldrig spelat ett spel i Myst-serien så rekommenderar jag att prova originalet istället. Har du spelat något av de tidigare spelen så kan det kanske vara värt en chans – men räkna med att sannolikheten är överhängande att du blir besviken.