Visste du att...
5

Magical Mirror Starring Mickey Mouse

Text: Burre.

Musse är inte pigg – han är trött och seg.

Magical Mirror starring Mickey Mouse är ett äventyrsspel i sann ”peka och klicka”-anda där spelaren ska hjälpa Musse ur en drömvärld. Musse har hamnat där efter att ha färdats genom en magisk spegel – därav namnet på spelet – som gick sönder vid ankomsten i drömvärlden. Musse tvingas nu lösa en uppsjö pussel för att hitta de utspridda skärvorna och återvända till verkligheten i Ankeborg. Upplägget på Magical Mirror är liknande det man har stött på tidigare i spel av den här typen – lösa pussel, samla nycklar och föremål som senare komma att användas för att komma vidare. Så snart man har lyckats lösa ett pussel och därigenom hitta en spegelskärva byggs spegeln successivt upp igen. Till sin hjälp, förutom tidigare nämnda prylar och nyckar, har man även något som kallas för tricksystem. Det fungerar på så sätt att man när man undersöker någonting i Musses omgivning så kan man påverka hans handlingar mot föremålet genom att utföra ett ”trick”. Ett trick är ofta nödvändigt för att lösa vissa pussel och ibland kan det krävas serier av trick där man måste välja mellan att utföra tricket eller inte för att till slut nå önskat resultat. Ett trick utförs genom att man klickar på föremålet som man vill utföra det på efter att man har undersökt det. För att kunna utföra tricket måste man ha stjärnor, vilka är fungerar som trickenergi. Vissa trick kostar mer än en stjärna och då gäller det att man har hittat tillräckligt många stjärnbehållare och således fyllt dem med stjärnor.

Systemen med stjärnor och trick är ett välkommet tillskott till ett annars ganska förutsägbart spel. De enda problemen med tricksystemet är att effekterna av handlingarna ofta inte går att förutsäga och ofta får man prova sig fram – speciellt när det gäller längre trickserier. En annan sak som är lite störande med tricksystemet är att det inte är ovanligt att man ofta i längre trickserier får slut på stjärnor under serien. Eftersom man på förhand inte kan veta vare sig hur många trick som krävs eller hur många stjärnor varje trick kräver, vilket leder till att man allt för ofta löser problemet halvvägs för att sedan fastna när stjärnorna tar slut. Det leder till att man behöver springa runt och leta nya stjärnor och prova om igen.

Grafiken i spelet är, för att gå rakt på sak, ganska medelmåttig. Figurerna saknar ofta detaljer och ser allmänt kantiga ut, undantaget Musse och delar ur möblemanget som är mer detaljerade. Det är inget som får en att imponeras av och specialeffekterna är även de ganska sparsamma. Värst är nog ändå omgivningen som är så väl kantig som fylld med lågupplösta texturer. Dessa skönhetsfläckar kanske ändå är något man kan leva med. Visst ser det inte så speciellt snyggt ut men spelet är ändå av en sådan sort där det är av underordnad betydelse. Något jag däremot störde mig otroligt mycket på var dock det fruktansvärt stela och långsamma animationssystemet. Är det något som Disney brukar vara kända för så är det bra animerad film. Spelet är snarare raka motsatsen till det. Animationerna i sig är ganska okej, klassiska animationer då Musse till kliar sig på hakan lite fundersamt eller slår näven i handflatan bland annat, men de flyter ihop ganska dåligt och Musse känns lite seg. Det värsta med detta är att det ibland känns som om animationerna är långsamma enbart för att dra ut på speltiden. Några guldkorn dyker dock upp med jämna mellanrum, till exempel en scen i köket där Musse får besticken att dansa i sann Fantasia-stil.

Musiken i spelet är okej och består till största delen av glada och trallvänliga melodier. Den är inte på några sätt märkvärdig, men fyller helt klart sin funktion. Kanske inte direkt vad man skulle kunna kalla typisk Disney-musik, men barnen lär inte klaga. Ljudeffekterna däremot är värre. Inte nog med att de låter väldigt mjäkiga, de synkar ofta väldigt dåligt med animationerna. Man lyckas aldrig riktigt fånga Musses personlighet – eller i alla fall som vi är vana att se och höra honom – i hans röstuttryck. Jag provade att stänga av ljudet och förvånades över hur lite det bidrog till stämningen. Förutom rösten så är de flesta ljuden okej. Jag bör kanske också tillägga, till de som tänker köpa spelet till sina yngre barn, att alla röster är på engelska. Fast detta är inga större problem eftersom rösterna till största delen bara är ljud som försöker beskriva sinnesstämningen – skratt, gråt och skrik. Menytexterna är även de på engelska så det kan hända att de yngsta spelarna kan behöva lite hjälp i början. Det är dock förhållandevis lite text, så om man visar var man ska trycka för att spara, och så vidare, ett par gånger så lär det inte bli några problem.

För att summera det hela så är spelet i bästa fall medelmåttigt och oftast inte ens det. Visst är spelet riktat till en yngre publik – förmodligen 11år eller yngre – och vissa saker som jag har klagat på kanske inte påverkar en tioårings spelupplevelse nämnvärt, men jag tycker att det finns brister i helhetsbilden också. Barn brukar ofta tröttna snabbt på spel som inte leder någon vart eller som är alltför saktfärdiga och det här spelet har problem med båda aspekterna lite då och då. Jag skulle nog rekommendera de som är intresserade av att köpa spelet att åtminstone prova spelet innan ni köper, för jag är inte så säker på att det här är ett spel som lockar en bred publik. Vissa kommer säkert ha roligt med spelet, åtminstone inledningsvis, men spelet är så segt att risken är att få kommer att orka spela igenom det. Gillar man Disney kanske ett par Disneyfilmer kan vara en bättre investering.