Beväpnad med en ficklampa och en spöksugare ala Ghostbusters beger sig Luigi på räddningsuppdrag – Mario är bortrövad av spöken!
När du går till din spelbutik för att inhandla Nintendos nya konsol så undrar du säkert varför det inte finns något Mario-spel. Det är för att han har blivit bortrövad av spöken, så det är upp till spelaren att inta rollen som Luigi, försöka lösa mysteriet och rädda världens mest älskade rörmokare så att han kan fortsätta sina äventyr i Svampriket. Mario vann en stor villa i en tävling han inte deltog i och han kom aldrig tillbaka från hans besök i villan – det är spelets story. Luigi fungerar inte så bra utan Mario och trots sin rädsla så beger han sig till villan för att undersöka sin storebrors mystiska försvinnande. När han kommer dit har han endast en ficklampa och när det dyker upp ett gäng spöken blir han livrädd, men som tur är så räddas han av en professor vid namn E.Gadd (Eric Gadd?/Red). E.Gadd är en spökjägare som tyvärr blivit för gammal för att jaga spöken på egenhand och han överlåter Luigi att göra jobbet med hjälp av hans avancerade spökjägarutrustning. Luigi får en Poltergust 3000 och en Gameboy Horror. Poltergust 3000 är en modifierad dammsugare som kan suga in spöken och andra föremål, den går att uppgradera senare i spelet så att den kan spruta vatten och andra saker. Gameboy Horror är en mekanism som hjälper Luigi med tips på hur han ska överlista de svårare spökena och ge honom ny information när så krävs. Nu börjar äventyret i den mystiska villan och det är upp till dig att rädda Mario lösa gåtan om vem som kidnappat honom och varför.
Man styr Luigi med den analogstyrspaken och med A-knappen undersöks föremål och öppnar dörrar. Finns inget att undersöka ropar Luigi lite osäkert efter sin storebror. Med den mindre röda B-knappen stänger Luigi av ficklampan, som annars automatiskt är tänd. Med L-knappen slås Poltergust 3000 på och börjar suga spöken. Med R-knappen sprutar du ut luft eller andra saker ur din Poltergust 3000. X och Y används för Gameboy Horror och kartan, den högra gula analogstyrspaken används för att rikta ficklampan och Poltergust 3000. När det dyker upp spöken måste man först blända dem med ficklampa, det skrämmer dem en väldigt kort stund och får deras hjärta att synas. Nu gäller det att snabbt att använda Poltergusten innan spöket försvinner. Lyckas man börjar en kamp som påminner lite om fiske. Det gäller att dra analogstyrspaken åt motsatthåll från spöket och samtidigt se upp för farliga föremål. Spöket har nu fått ett nummer över sig och när det numret gått ner till noll så sugs spöket in i Luigis Poltergust 3000. Det finns även en hel del olika specialspöken som kräver olika taktiker och knep för att besegra. Den första sitter och läser en bok i biblioteket och går inte att blända med sin ficklampa förens han gäspar. Så gott som varje rum är fyllt av hemliga skatter som man hittar genom att suga mot garderobsdörrar och byrålådor till de öppnas, men även mot vaser och så gott som allt annat man kan hitta i den stora villan. Dock måste det påpekas att spelet känns lite enformigt ibland när Luigis spökvilla är stor, men den håller inte hur länge som helt. Man klarar sig genom det mesta på mellan åtta och tio timmar, vilket är klart godkänt, men känns lite för lite för en flaggskeppstitel som denna. Grafiken i Luigis Mansion är snygg, men det som imponerar mest är ljuseffekterna, animationerna och hur smidigt spelet flyter. Alla mörka rum går att lysa upp med ficklampan på ett stämningsfullt sätt och det mesta går att sugas upp eller påverka med sin Poltergust 3000 – snyggast är skynken och andra liknande föremål som fladdrar realistiskt när man försöker suga in dem.
Förutom Luigis komiska italienska brytning, så är alla röster i spelet så kallat ”jibberish”, det vill säga ett fantasispråk som inte finns på riktigt. Musiken är i sann Nintendo-anda ganska gullig och trallvänlig, men ibland även lite kuslig då den tycks ha inspirerats av Resident Evil och Arkiv X. Luigis Mansion har tagit Marios värld, blandat den med Resident Evil och lagt till ett nyskapande spelupplägg. Så trots sin relativt korta spellängd är det här ett kvalitetsspel som alla Nintendo-älskare bör uppleva.