Text: Tobias
Om Grand Theft Auto 3 är det bästa spelet till Playstation 2 någonsin kan diskuteras men det hamnar helt klart på topp fem-listan. Rockstar North har nu släppt en uppföljare, eller snarare uppgradering, som går under namnet Grand Theft Auto: Vice city. Där förra delen använde den New York-inspirerande staden Liberty City får man nu istället uppleva en Miami-liknande miljö med palmer, vackra skyskrapor (de som varit i Miami vet ju att det kryllar med skyskrapor där/Red) och vidsträckta stränder. Vice city utspelar sig under den senare delen av 80-talet i en stad med samma namn som spelet. I Vice City finns allt som hör 80-talet till – hawaii-skjortor, rosa kostymer, italienska sportbilar och permanentade frisyrer.
Spelaren får ta sig an rollen som Tommy Vercetti – medlem i Liberty Citys maffia och före detta kåkfarare. Han har precis släppts fri efter att ha avtjänat ett långt fängelsestraff – hans boss, Sonny Forelli, är orolig för att Tommy ska ställa till bekymmer så därför blir han skickad söderut. Tommy får uppgiften att expandera i Vice city, men nästan direkt efter att han anlänt går en knarkaffär åt pipan och Tommy blir av med 11 miljoner Dollar som var Sonnys. För att behålla livhanken tvingas han nu att tjäna pengar på egen hand – och det snabbt. Tommy har hjälp av en, enligt mig, ganska töntig advokat vid namn Ken Rosenberg som vid spelets början fixar kontakter åt Tommy.
Vad är då nytt under solen? Ifall man tittar hastigt så verkar Vice City vara samma spel som sin föregångare, men efter att ha spelat några timmar upptäcker man mer och mer nya saker. Det finns till att börja mycket fler bilar och båtar att välja mellan, men det har även tillkommit helt nya fordon – till exempel helikopter, flygplan (med hela vingar till skillnad från GTA3) och motorcykel. Det finns även en hel del inomhusmiljöer man kan vistas i och man har även möjligheten att köpa egna hus eller fastigheter. När man köpt en byggnad kan man antingen spara sitt spel där och slipper åka långt för att göra det, eller så kommer nya uppdrag – till exempel skjuta ner konkurrerande företagare. Förutom de uppdrag som tillhör handlingen finns en hel del mer eller mindre frivilliga uppdrag, man kan till exempel hjälpa de lokala gängen att slåss mot varandra, sno en polisbil och jaga brottslingar, köra brandbil och släcka bränder, hämta skadade människor med ambulans, leverera pizzor och sälja glass med mera. Förutom detta finns även en hel uppsjö med nya vapen, vilka nu mera är indelade i olika grupper; närstridsvapen, pistoler, k-pistar, hagelgevär, prickskyttegevär, tunga vapen, granater och automatkarbiner. Man tillåts bara bära ett vapen åt gången ur varje kategori men det räcker oftast då de olika vapnen oftast bara är varianter på varandra – undantaget är de tunga vapnen där bland annat eldkastare, raketgevär och minigun ingår.
Något som var lite enformigt i Grand Theft Auto 3 var uppdragen, de gick för det mesta ut på att ta sig från punkt A till punkt B, för att där göra si eller så och sedan ta sig vidare till punkt C. Detta har setts över, granskats och förbättrats, uppdragen man erhåller i Vice City innehåller lite mer variation än i föregångaren och det blir därför lite mer spännande. Vice City består av två öar, vilket är en färre än GTA3. De förefaller dock vara ungefär lika stora till yta.
Handlingen i spelet är liksom i föregångare väldigt bra och röstskådespelarna gör ett mycket bra jobb ifrån sig – nu har även huvudpersonen lärt sig prata och det är inte bara en gång han käftar emot sina partners. Tommy är även utrustad med en mobiltelefon och genom den kan man erhålla allt ifrån viktig information till nya uppdrag. Ljudeffekterna håller nästan exakt samma klass som i GTA3, men däremot är jag lite fundersam angående motorljuden på bilarna. I förra delen hade varje bil ett unikt motorljud medan det här känns om ett flertal bilar låter exakt likadant. Jag vet inte om det är tänkt att vara så eller om det bara är lathet från skaparna – hur som helst känns det lite tråkigt.
Grafiken i Vice City är lite förbättrad från föregångaren. Utvecklarna har dock inte brytt sig om den låga bilduppdateringsfrekvensen som plågade GTA3, vilket gör att även Vice City tycks hacka lite då och då men det är inget som man tänker på allt för ofta.
Precis som i föregångaren finns här ett antal radiostationer att välja mellan medan man åker runt i – den allt som oftast nyligt stulna – bilen. Det finns allt ifrån hårdrock och hiphop till pop och dansmusik. I stort sett all musik i spelet är från 80-talet och man kan lyssna på klassiska hits från Mötley Crüe, Iron Maiden, Run DMC, Michael Jackson, Nena, Kim Wilde, Spandau Ballet, Thomas Dolby, Slayer, 2 Live Crew och Frankie Goes to Hollywood med flera. Totalt finns material för att skapa sju soundtracks – ett för varje radiostation. Det finns även två stycken rena pratkanaler där mer eller mindre sinnesförvirrade personer ringer in och berättar vad de tycker om saker och ting. Radion är faktiskt ett bra alternativ till den vanliga spelmusiken som finns i nästan varje spel – mycket mer variation och man kan växla själv efter vad man känner för.
Grand Theft Auto: Vice City är alltså en slags brottssimulator där man ska slå sig fram bland kriminella och försöka få respekt. Det går i mångt och mycket ut på att stjäla olika typer av fordon för att förflytta sig i den stora staden. Man ser Tommy Vercetti ur tredjepersonsperspektiv men så länge man står stilla kan man se ur förstapersonsperspektiv. GTAVC är väldigt bra gjort och är egentligen en värdig uppföljare till Grand Theft Auto 3, men det känns ändå på något sätt tomt. Jag kan nog säga att Vice City är vad GTA3 borde ha varit – det är således ingen uppföljare utan mer av en uppgradering för att rätta till lite fel och lägga till lite nya saker. Har du tröttnat på GTA3 kommer du nog tröttna på Vice City ganska snabbt, då det i princip är samma sak – bara lite mer av allt. Om du däremot gillade GTA3 så kommer du tycka om det här ungefär lika mycket.
Föräldrar – tänk på detta innan ni köper GTAVC
Grand Theft Auto Vice City är ett våldsamt spel som inte skyr några som helst medel. Här kan man köra över fotgängare, skjuta dem eller slå dem med ett baseballträ till de faller blodiga till marken – för att aldrig resa sig igen. Spelkaraktären betalar prostituerade för att ha sex med dem. Listan kan göras lång. Därför har spelet en åldersgräns på 18 år – tänk på det innan ni köper – läs; langar – spelet till ert barn som inte uppnått den åldern. Helt klart är att det är ett spel och ganska säkert inte kan förväxlas med verkligheten, men i det här fallet vill vi på Hype.se verkligen understryka åldersgränsen. I och för sig är det inte värre än många filmer som går på bio från 15 år, men då tittar man å andra sidan bara på – man utför inte dåden.
Att vi ger ett så våldsamt och våldsglamoriserande spel ett så högt betyg beror på att vi bedömer spelets kvalitet – som är hög, men det beror också till stor del på att det inte skyr några som helst medel, det hymlar inte med sitt innehåll – köper man GTAVC så vet man vad man köper och det är ett val man själv gör. Vi på Hype.se gillar GTAVC och är alla över 18 år. Vad vi inte gör är att rekommendera spelet till någon under 18 år och dessutom passar vi på att varna känsliga personer för eventuellt skrämmande innehåll.
Spelets kvinnosyn fördömmer vi dock helt. Att man kan köpa sex och bli belönad för att man har gjort är under all kritik.