Text: Phoric
De senaste upplagorna av EA Sports FIFA-spel har väl alla sett rätt så likadana ut. Oftast har man enbart fått någon form av grafisk uppdatering och många har nog varit nöjda med det.
Jag å andra sidan har nästan aldrig gillat FIFA-serien, utan har istället valt andra spel.
Mycket har berott på att det hela tiden har varit lite för enkelt, pass som nästan alltid lyckas och det har inte krävts speciellt mycket trixande för att kunna göra mål. Matcher som slutade 20-0 var inte helt ovanligt.
FIFA 2002 bjuder på lite nytt till min stora glädje. Framförallt har det gjorts lite svårare. Nu måste man kontrollera varje pass bättre med vilket håll du slår den och med vilken styrka.
Helt enkelt måste man planera lite mer och inte bara slänga iväg bollen som man har kunnat göra i tidigare spel. Pass på måfå gör ofta att man står snopen och ser på när motståndarna snor bollen. Man kan också skilja på om man vill göra vanliga markpass, det vill säga pass som går längs marken, eller om man vill göra lobbpass, vilka man lobbar fram till sin medspelare.
Nytt är också att du kan nicka på tre olika sätt. Antingen kan man nicka ner bollen mot marken till en motspelare, eller så kan man försöka få in en hård nick mot mål och tillslut så kan man även nicklobba. Man kan även ta ner bollen på volley och förvalta den på olika sätt genom att dubbelklicka på de olika knapparna; för att få till volleyskott på mål, passning eller lobb. Naturligtvis även det en taktiskt förbättring.
Kontrollen i spelet känns gedigen och logisk – inga större klagomål på det området. Att spelkontrollen är bra är ganska standard när det gäller EA Sports-spelen. De vanliga pass-, rusning- och skottknapparna finns med.
Grafiken har fått sig en rejäl uppdatering. Spelet ser fräscht och snyggt ut. Det flyter på hyfsat bra, var dock några gånger jag märkte hur spelet plötsligen kröp fram över skärmen i några sekunder. Att klaga på är att spelarna ser för hemska ut i ansiktet. Visst de har blivit mer lika sig själva men samtidigt så ser de ut som fåniga plastdockor. Ett klart minus för den där lilla extra känslan i spelet.
Ljudmässigt så låter spelet sådär. Här hittar man nämligen något som drar ner känslan ännu mer än ansiktena. Först och främst den hemska technomusiken (som i och för sig många gillar/Red) och sen de rent ut sagt urusla kommentatorrösterna. I FIFA 2001 fick vi i alla fall lyssna lite hederlig rockmusik, men nu så har EA klämt in ett par hemska låtar som inte alls passar in i spelet enligt mig. Hur EA sedan kan ha sådana tråkiga kommentatorröster är helt enkelt otroligt för mig. STORT MINUS helt klart. Skärpning EA.
Självklart innehåller spelet alla möjliga olika ligor och du kan välja allt från Allsvenskan till VM-matcher. Alltid kul att sätta Djurgården på prov mot legendariska Manchester United. (som jag förövrigt vann med 2-0 över – Go Djurgården). Eller varför inte försöka vinna VM med Sverige. Här har EA inte sparat på krutet och det gillas starkt. Spelet kan du få att räcka till i en mindre evighet.
Hur skall man då summera det hela? Man skulle kunna säga att EA har gjort en mixad upplevelse. En hel del förbättringar, såsom det nya passnings- och skottsystemet, har mixats samman med solklara försämringar, som kommentatorerna och spelarnas utseende. Lyckligtvis är inte de just nämnda negativa sakerna som är det väsäntligaste i spelet, för det är själva spelandet och det är i det stora hela bra. Gillar man fotboll, då gillar man FIFA 2002.