Eagle Island charmar med sin härliga pixelbaserade grafik och utmanar med evigt föränderliga banor.
Quill och hans ugglor
Spelaren följer Quill, en pojke strandad på en mystisk ö med sina två tama ugglor. Strax därefter kidnappas en av ugglorna, bakom dådet ligger Armaura – en väldig örn som gett namnet till ön och (indirekt) till spelet. Kvar är Quill och ugglan Koji, tillsammans ska de rädda ugglebrodern i fångenskap.
Ugglan Koji
Quill rör sig enkelt fram genom miljöerna, med lätt styrda hopp och möjligheten att ta tag i kanter för att häva sig upp. Koji är alltid i närheten och kan skickas iväg från Quills arm i åtta riktningar för att ta kål på fiender. Ifall en fiende träffas kan Koji omedelbart skickas iväg igen, men vid en miss tas någon sekunds väntetid ut sin rätt. Detta leder till nästan komboliknande attackkedjor där Koji studsar från fiende till fiende utan uppehåll, ifall spelaren lyckas träffa varje gång. Det är ett system som är lätt att förstå sig på, men tar lång tid att verkligen bemästra. Uppgraderingar finns att tillgå som kan förändra spelsättet avsevärt.
Nya banor hela tiden
Banorna genereras automatiskt, hubben som håller samman banorna är det enda som är statiskt – det är här all handling utspelar sig. Banorna slumpas varje gång man kliver in, allt från fiender, planlösning, skattgömmor och uppgraderingar. Det enda konstanta är bossen i slutet och belöningen efter bossen. Man kan alltså spendera bra med tid på en bana och sedan förlora värdefulla uppgraderingar ifall man dör. Roguelite brukar genren kallas, där dödsfall faktiskt kostar något.
En utmaning värd att lida för
Resultatet blir en utmaning värd att lida lite för. Spelmekaniken tar ett tag att vänja sig vid, men vad som väntar den tålmodige är en vacker saga som tillfredsställer törsten efter tvådimensionella plattformsäventyr.