Dungeon Siege: Throne of Agony

Dungeon Siege: Throne of Agony är en typiskt medelmåttig upplevelse. Ingen lär älska det, men ingen lär hata det heller.

Dungeon Siege: Throne of Agony är ett actionrollspel i fantasymiljö. En något korthuggen inledning kanske men faktum är att det är en ganska adekvat beskrivning på Throne of Agony. Det följer mallen för den här sortens spel till punkt och pricka utan att utmärka sig på något nämnvärt sätt. Tre karaktärsklasser, tonvis av monster att ta kål på, nya förmågor efter varje karaktärsnivå. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag spelade det första Diablo igen.

Men samma nitiska fantasilöshet innebär också att spelet saknar egentliga brister. Supervillain studios har gjort ett kompetent hantverk med smidiga kontroller och en hel del bekväma lösningar när det kommer till föremålshantering. Där spelet sticker ut lite är i presentationen. Mycket av grafiken ser ut att vara direkt plockad från pc-spelet Dungeon Siege 2 och det gör Throne of Agony till ett av de allra snyggaste PSP-spelen. Musiken är dessutom komponerad av namnkunnige Jeremy Soule (Oblivion, Knights of the Old Republic m.fl.) och är i sedvanlig ordning av absolut högsta klass.

Det snygga utseendet kommer dock inte helt gratis. PSP har ju gjort sig lite ökänd för långa laddningstider och Throne of Agony är definitivt ett spel som kommer att spä på det ryktet. Bara att öppna menyn medföljs av en kort men märkbar paus och att ta sig ut på världskartan kan ta uppemot en minut.

Men vi slutar där vi började. Dungeon Siege: Throne of Agony är en typiskt medelmåttig upplevelse. Ingen lär älska det, men ingen lär hata det heller. Det funkar utmärkt för att slå ihjäl några timmar på bussen med men lämnar inga bestående intryck.