Donkey Kong Country Returns

Debatten kring huruvida gorillan Donkey är ond eller god fortsätter, men ingen kan väl sätta emot faktumet att Donkey Kong Country från 1994 är lite av en klassiker? Ett spel som gick bortom pixlar och försökte sig på någon form av fusk-3D i sin karaktärsrendering på ett Super Nintendo. Grafiken må ha åldrats helt fruktansvärt dåligt men resten av spelet är tilltalande än idag. Med Donkey Kong Country Returns fortsätter alltså Nintendo, inte bara sin tradition med lite för långa speltitlar, utan också sina tappra försök att föra samman de äldre spelarna med de lite yngre. Det går inte att säga något annat än att de lyckas den här gången också. Spelmagi blandat med lustfylld nostalgi infinner sig när man tillsammans ska ta tillbaka apornas bortrövade banangömma, igen.

Det är lätt att glömma bort, men det var ändå faktiskt så att back in the day när man samarbetade i Donkey Kong Country spelade man inte samtidigt. Man turades om och fick med ett knapptryck byta mellan vem det var som fick spela under banornas gång. I Donkey Kong Country Returns spelar man såklart samtidigt, inget annat hade varit godtagbart i dagens spelklimat. Det går såklart att spela ensam med en datorstyrd kompanjon, för den som är den. Diddy har ett jetpack på ryggen och tillgång till en puffra. Donkey kan som vanligt dunka hårt ner i marken för att avslöja hemligheter, men också plocka upp Diddy på ryggen och bära runt honom. Den här gången har aporna en energimätare, en träff är längre inte nödvändigt för att sänka dem, och de har också kraftigt utvecklade klättringsförmågor.

I djungeln är det både mycket och lite som är sig likt. Man väljer banorna på en karta tillsammans med en mycket bekant melodi, man kan både hoppa på och rulla in i fienderna för att döda dem och bokstäverna K, O, N och G är utplacerade lite varstans på varje bana. Men fiendefloran är helt annorlunda; ut med reptilerna som var underkastade King K. Rool och in med alla möjliga sorters djur som är hypnotiserade av de elaka Tikis. Reptilerna är inte saknade.

Även om, som titeln antyder, många inslag återvänder i Donkey Kong Country Returns känns spelet väldigt fräscht och nytt. Kontrollen är extremt responsiv och tydlig, miljöerna är fantasifulla och färgglada och hemligheter går att hitta överallt. Summerat; en suveränt plattformspel.

Men vänta, varför spendera tid och pengar på ett plattformspel till Wii där man bara kan spela två samtidigt? Ett logiskt resonemang, det årsgamla New Super Mario Bros Wii erbjuder plattformsmagi för fyra spelare samtidigt och ett lägre antal spelare borde innebära mindre spelglädje för pengarna.

Inte i det här fallet, banorna i Donkey Kong Country Returns är trängre, klurigare och svårare. Ja, det är svårare än New Super Mario Bros Wii och inte bara av det faktumet att man är hälften så många spelare på skärmen samtidigt. Donkey Kongs äventyr är utmanande och belönande på ett sätt som Marios vänner aldrig riktigt nådde upp till. Därför hör Donkey Kong Country Returns hemma bland de bästa plattformspelen på Wii. Ett solklart köp för alla åldrar, speciellt för er som räddade apornas bananer redan 1994 och vill höra nya versioner av i princip varenda låt från det spelet.